Framåt är den enda vägen för Corbyn

6 Aug
CoyzSc-WIAA2SBW

Jeremy Corbyn drog uppåt 10.000 åskådare i Liverpool

I Labours förra partiledarval fick Jeremy Corbyn 38% av nomineringarna från partiföreningarna. I år har han hittills fått 82% av partiföreningarnas nomineringar. Och kampanjmötena är ännu större än förra året. Rekordet sattes i Liverpool där uppåt 10.000 pers (!) slöt upp. Ett närmast ofattbart engagemang för ett partiledarval.

Läs mer

Fenomenet Bernie Sanders

15 Feb
Sanders

Bernie Sanders talar på ett massmöte i Iowa.

I november 2016 avgörs vem som ska ta över som USA:s president efter Barack Obama. Bland etablissemanget och stora delar av kapitalistklassen har valet varit självklart, Demokraternas Hillary Clinton. Sedan flera år tillbaka har det varit en öppen hemlighet att hon varit huvudkandidaten, delvis för att återupprätta sin prestige efter förlusten mot Obama i primärvalen 2008. Men också för att hon personifierar status quo inrikespolitiskt och en fortsatt imperialistisk utrikespolitik. I Republikanernas läger är startfältet mer brokigt med mediemogulen Donald Trump som outsider, där han med en hatretorik av sällan skådat slag blandat med populistiska utspel har kunnat fånga upp delar av missnöjesväljarna. Men 2016 är det hos Demokraterna det verkligt intressanta händer. Anledningen stavas Bernie Sanders.

Läs mer

Arbetarrörelsens alternativ – Ett bättre Sverige för alla

18 Dec

Flyktingsituationen ställer saker på sin spets, vi tvingas bestämma oss för vilket samhälle vi vill ha. För oss är det självklart att alla ställningstaganden ska utgå ifrån arbetarrörelsens ideologi, alla människors lika värde och kampen för ett rättvist, solidariskt samhälle.

Under de senaste decennierna har vår gemensamma välfärd rustats ner. Situationen har länge varit ansträngd inom äldreomsorg, sjukvård, skola och andra viktiga verksamheter, nu börjar vi också se hur nedskärningarna drabbat underhåll av spårtrafik och andra kommunikationer. Bristen på investeringar och samhällsstyrning har gjort att arbetslösheten fastnat på höga nivåer samtidigt som bostadsbristen är stor.

Under de senaste åtta åren har dessutom den borgerliga politiken inneburit en enorm omfördelning från den gemensamma välfärden, lågavlönade, sjuka och arbetslösa till högavlönade och ledningen för olika företag. Gemensamma tillgångar har reats ut och våra skattepengar har tagits från den gemensamma välfärden och hamnat i fickorna på högavlönade och riskkapitalister.

Det går inte att blunda för att Sverige genom detta är dåligt rustat för att lösa den situation vi är i. Men det är inte människorna som är problemet. Att stoppa flyktingar vid gränsen löser inte våra svårigheter, det ger inte bostäder, arbete eller bättre kollektivtrafik. Det skapar bara en omänsklig värld där vi tvingas se våra medmänniskors drunkna i Medelhavet eller sitta i tröstlös väntan utanför ett taggtrådsstängsel.

Idag ser vi hur flyktingmottagandet utvecklats till en folkrörelse. Tusentals frivilliga engagerar sig för att ta emot flyktingar, lösa övernattningar, ordna med mat och kläder. På många orter ordnas aktiviteter, med sport, körer, svenskundervisning och matlagning. Samtidigt ser vi hur många nyanlända fastnar i en långdragen väntan på uppehållstillstånd, språkkurs och arbete. Många av dem har yrkeskunskaper som Sverige behöver, där finns läkare, sjuksköterskor, hantverkare och lärare. Migrationsverket måste få resurser för att se till att dessa människor snabbt kommer i arbete för att kunna delta i bygget av ett bättre Sverige för alla.

Det är det kapitalistiska systemet som är det stora hindret för den utveckling som behövs. Ett system där pengar går före människor. Sverige är ett rikt land. Om vi använder våra resurser för allas bästa så kan vi bygga ett bättre Sverige för alla. Vi kan bygga bostäder, rusta upp spårtrafiken, förbättra äldreomsorgen och skolan. Vi kan göra verklighet av alla fina ord om en grön omställning för klimatets skull och samtidigt skapa massor av arbetstillfällen. Men ska vi kunna göra det, måste vi få politisk makt över investeringarna. För att kunna utveckla samhället behöver vi ta kontroll över ekonomin, framförallt genom att förstatliga storbankerna.

Människor flyr inte utan orsak. De flyr från krig, förtryck, terror och fattigdom. Bästa sättet att minska flyktingströmmen är ett aktivt internationellt arbete. Arbetarrörelsen måste ge stöd åt grupper som i länder som Syrien, Iran, Irak, Somalia och Eritrea kämpar för demokrati och rättvisa.

Arbetarrörelsen byggdes upp som verktyg för att skapa ett solidariskt, rättvist samhälle. Hela arbetarrörelsen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen behöver enas om ett konkret politiskt program för idag.

Sju punkter för en värdig migrationspolitik och ett bättre Sverige för alla

  • Stopp för alla avgifter till EU så länge ett solidariskt flyktingmottagande inte fungerar
  • Stopp för vinster i välfärden. Varenda skattekrona måste gå till det de är avsedda för, välfärd, vård och service, inte i privata fickor.
  • Stopp för vinster i flyktingmottagandet, Non profit måste gälla i branschen. Samarbeta istället med alla de ideella organisationer, folkhögskolor och andra som anmält intresse att hjälpa till.
  • Förstatliga storbankerna. Efter att bankerna räddades av statliga garantier i samband med finaskrisen 2008 har de gjort miljardvinster. Bankerna är centrala i ekonomin därför behöver de stå under samhällets kontroll och resurserna användas för allas bästa. Riksdag, regering, kommuner och landsting måste få makten över investeringarna.
  • Investeringsplan för Sverige. Staten, kommuner och landsting måste göra en plan för nödvändiga investeringar. Bygg bort bostadsbristen. Anställ fler och utöka platserna inom sjukvård och äldreomsorg. Fler vuxna i skolan. Förstatliga järnvägen och rusta upp all spårtrafik. Så skapar vi viktiga och riktiga jobb.
  • Migrationsverket måste få resurser för att snabbt ge uppehållstillstånd och få människor i studier och arbete. Migrationsverket måste också samarbeta med och ta tillvara den folkrörelse för värdigt flyktingmottagande som växt fram på olika orter.
  • Riv upp beslutet om ny migrationspolitik som presenterades den 24 november. Arbetarrörelsen har kraften att bygga ett mänskligt samhälle för alla.

Lena Ericson Höijer medlem i Socialdemokraterna och Kommunal

Erik Andersson medlem i Vänsterpartiet

Monica Calderon Ramirez medlem i Socialdemokraterna och Kommunal

Martin Lööf medlem i Vänsterpartiet och Kommunal

Erik Karlow medlem i Socialdemokraterna och Kommunal

Henrik Wolgast medlem i Vänsterpartiet

 

Släpp sargen och gör Vänsterpartiet till en massrörelse!

22 Okt

I Spanien och Storbritannien har etablissemanget chockats av en ny radikal vänster som tycks vinna mark bortom den logik som samhällsdebatten hittills orienterat sig efter. Mellan det nya gräsrotspartiet Podemos och den radikala pånyttfödelse som bär upp Labours Jeremy Corbyn är det naturligtvis mycket som skiljer – men gemensamt är att vi har att göra med stora proteströrelser mot nedskärningar som knyts in i och omvandlar den parlamentariska samhällssfären. Avgörande har varit att rörelserna präglats av pluralism och demokrati.

Det är nu inte helt korrekt att kalla denna vänster ny. Det handlar snarare om en vänster som hittar tillbaka till sin mest grundläggande kärna som befrielserörelse. När arbetarrörelsen och vänstern glömmer detta för att, inom ramen för en liberal logik, bli säljare av politiska budskap kommer den i längden själv att vara förlorare. Det är genom ett segertåg för den liberala versionen av demokrati – där vi som individer i isolering skapar våra liv genom att välja varor, karriärvägar och partier – som samhällsklyftorna skenar. Mot detta måste vänstern ställa en gemenskap som ger människor styrka att inte bara välja mellan alternativ utan att också skapa sina egna. Problemet är att de kollektivistiska visionerna har svärtats ner av allt från självtillräckliga pamp-fasoner, byråkrati och åsiktsregistrering i folkhemmet till regelrätta blodbad på meningsmotståndare i stalinistiska diktaturer. Läs mer

Vägen framåt för Labour

19 Sep

JeremyCorbyn2Valet av Jeremy Corbyn till ny partiledare för brittiska Labourpartiet innebär att  ett socialdemokratiskt parti i Europa för första gången på närmare 30 år leds av en övertygad socialist. En oöverträffad gräsrotskampanj som involverat hundratusentals människor har öppnat upp möjligheten för Labour att återigen bli ett folkrörelseparti som kan sätta en socialistisk omdaning av samhället på dagordningen. Men många utmaningar kvarstår, inte minst från den lilla klick av elitpolitiker som styrt Labour i många år och som hotar störa processen med att omvandla partiet. Vi publicerar här en artikel av Pat Byrne som lägger fram en färdplan för hur Labourpartiet ska kunna förändras till en verkligt demokratisk rörelse. Artikeln är lätt bearbetad, originalet på engelska hittar du här.

Den makalösa vidden och hastigheten av framgången för Corbyn-kampanjen är bevis på det djupa missnöje i det brittiska samhället som har byggts upp under lång tid. En rörelse som artificiellt har hållits tillbaka av bland annat de kapitalistiska medieföretagen, som har gjort allt för att undertrycka röster som argumenterar mot nedskärningarna och för jämlikhet. Partimaskineriet i Labour, styrt av högern, har med alla knep och lister försökt hålla tillbaka den naturliga utvecklingen av en stark vänsteropposition. Nu har äntligen dammarna brustit och vi står inför den historiska händelsen att Labour leds av en övertygad socialist. Ju mer alla dessa krafter har hållits tillbaka, desto starkare blev kraften när de väl släpptes fria. En kraftfull kombination av genomslag i sociala medier, där kampanjen kunnat nå hundratusentals människor trots medias tystnad, och en öppen valprocess där både medlemmar och sympatisörer kan delta har äntligen sprängt de murar som hållit tillbaka missnöjet. Allt detta har möjliggjort något som vänstern inom Labour drömt om i generationer, en öppning för få tillbaka socialismen på dagordningen.

Läs mer

Förvärrad kris i Grekland, nuläge och framtid: Del 1

2 Jul

29AB4CC200000578-3131100-Depressed_Greek_Finance_Minister_Yianis_Varoufakis_sits_on_the_f-a-41_1434720208197
Följande är första delen av en artikelserie där Michel Roberts, brittisk ekonom och marxist, analyserar läget i Grekland inför folkomröstningen om en ny ”överenskommelse” mellan Trojkan och den grekiska vänsterregeringen. Första delen behandlar nuläget och den ytterst svåra sits Syriza och premiärminister Alexis Tsipras befinner sig i. Andra delen kommer försöka peka ut en väg framåt genom en socialistisk ekonomisk plan för Grekland och Europa. Artikeln publicerades först på Michel Roberts blogg The Next Recession den 28 juni. Socialistiska Nätverket argumenterar för en NEJ-röst på söndag (5/7 2015) men påpekar – precis som Roberts – att det inte räcker. Syriza måste gå på offensiven för att kunna vända den katastrofala utvecklingen. Artikeln är lätt bearbetad.

Den ”omöjliga triangeln” för den grekiska regeringen, ledd av vänsterpartiet Syriza, har varit 1) stoppa åtstramningspolitiken 2) stanna kvar i Eurozonen och 3) behålla regeringsmakten. Trojkan –bestående av IMF, EU och Europeiska Centralbanken – har försökt bryta den triangeln. Vad Trojkan velat ha är en grekisk regering som genomför åtstramningspolitiken fullt ut (ett budgetöverskott mitt i en djup recession) och ”strukturella reformer” (slopandet av rättigheter för arbetare, avregleringar och privatiseringar av statens tillgångar). Den tidigare högerregeringen fick nödlån i utbyte mot den typen av villkor. När den nyvalda Syriza-regeringen ville ändra på dessa villkor, vägrade inte bara Trojkan att acceptera det nya läget, utan istället har man försökt införa ännu hårdare nedskärningskrav på Grekland.

Delvis beror detta på den den förvärrade situationen för Grekland ekonomi – och därmed statsinkomsterna – sedan den senaste förhandlingsrundan i februari. Men kanske ännu mer på grund av att Trojkan vill bryta ner Syriza och göra slut på premiärminister Alexis Tsipras motstånd mot åtstramningspolitiken och nyliberala reformer.

Läs mer

Uppgörelse mellan Grekland och EU – tid för mobilisering!

24 Feb
Finansminister Varoufakis och representant för Trojkan.

Finansminister Varoufakis ger kardan till representant för Trojkan, kommer uppgörelsen hjälpa Grekland ur misären?

Den nya uppgörelsen mellan grekiska regeringen under ledning av Syriza och EU:s finansministrar verkar innebära ett oförändrat läge; konfrontationen skjuts upp fyra månader. Vänstern har reagerat på tre olika sätt till nyheten om uppgörelsen.

På ena sidan har några argumenterat för att Varoufakis [Greklands finansminister] strategi är i det närmaste genial eftersom EU:s finansministrar tappat initiativet och deras planer nu hamnat på sniskan. EU:s ledare skulle därmed gått med på en uppgörelse där de erkänner (och underförstått, stödjer) Greklands beslutsamhet i att göra åtgärdsprogrammen mindre straffande och mer inriktat på tillväxt i framtiden. Den andra extremen framställer uppgörelsen som ett ”förräderi”, en konsekvens av att Syriza inte tar sikte på fullständig socialistisk revolution med en gång. Någonstans mittemellan dessa positioner hittar vi de som driver linjen att ”regeringen måste få en chans”, de behöver andrum efter att de just blivit valda.

Vi vill argumentera för att samtliga dessa ståndpunkter missar poängen.

Läs mer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 188 andra följare