Val i Tunisien: vad händer?

28 Okt

Förra söndagen var det val i Tunisien. Vi publicerar här en kort kommentar om situationen i Tunisien.

Det var lägre än 50% valdeltagande, en stor majoritet saknar tilltro till de politiska partierna. Segrare i valet blev partiet Al-Nahda, ett islamskt parti som ser upp till turkiska AKP. Dess ledare har inreseförbud till Iran och Saudiarabien, och har under valkampanjen bl.a. uttryckt att ”alla försök att införa krav på bärande av huvudduk har misslyckats fullständigt”. Det är ett starkt konservativt parti, men som verkar i ett samhälle där majoriteten inte vill att deras liv ska fullständigt underkastas religiösa företrädares tolkning av Koranen, särskilt inte extrema tolkningar.

Partiet fick 40% av rösterna. Man kan notera att Al-Nahda fick betydligt större stöd bland exiltunisier än hemma. Partiet kan politiskt beskrivas som social-konservativt.

Totalt har tjugotalet partier fått representanter invalda i Tunisiens konstituerande församling. De andra och tredje största partierna har en liberal respektive socialdemokratisk prägel. Även kommunistiska partier fick en handfull mandat.

Det kommer att bli en samlingsregering av någon typ, där Al-Nahda givetvis kommer finnas med, liksom ett flertal kvinnor med och utan huvudduk (återstår att se hur många). Gissningsvis lär liberaler och socialdemokrater finnas med, om man ser till vilka de närmaste utmanarna till Al-Nahda varit.

En sak man kan notera är att det verkar ha funnits en tendens till att man antingen röstade på Al-Nahda, eller något helt annat. Al-Nahda verkar ha varit ett tydligt alternativ för en stor grupp väljare, medan rösterna har splittrats mer mellan en rad olika partier i andra väljargrupper. Ungefär tjugo procent av de röstberättigade tunisierna gick och röstade på Al-Nahda, och ändå var de långt framför närmaste konkurrenten. Det säger en del.

Man får inte glömma bort att ta valresultatet med en nypa salt, med tanke på att mer än 50% av de röstberättigade av olika orsaker inte gick och röstade. Det finns alltså, liksom i Europa för övrigt, en känsla av brist på alternativ. Tunisierna känner att inga grundläggande problem har lösts, att den sociala och ekonomiska situationen som var huvudorsaken till upproret, förblir densamma.

Det kommer att behövas nya uppror och en djupgående revolution för att lösa problemen. De sociala problemen förblir olösta, och den kommande regeringen lär vara lika oförmögen som sina motparter i Europa att ta sig ur den nuvarande återvändsgränd som världen befinner sig i. Framtiden ligger hos ett återuppvaknande i den fackliga rörelsen UGTT:s led och en ny kamp anförd av den unga tunisiska generation som utgjort revolutionens kärna tillsammans med UGTT:s aktivister.

Erik Andersson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: