Folkrörelsebygge i praktiken: Bostadskamp Rinkeby

5 Dec

Kort efter valet hösten 2010 pratade de fackligt aktiva socialdemokraterna Monica Calderon och Lena Ericsson-Höijer med varandra. Efter ett katastrofval för arbetarrörelsen kände de att något måste göras. Monica kom med idén: det behövdes en röd partiförening som folk kunde lita på, som skulle jobba i folks vardag och försöka få till ett uppsving för socialistiska idéer.

Föreningen fick ett namn: S-föreningen Rött Alternativ. Men vad skulle föreningen göra? En sak var klar: man ville att partiet skulle återvända till socialistiska idéer och vinna folks förtroende åter genom att göra nytta i konkreta frågor.

Vad var det första man gjorde? Man slog upp lokaltidningen! Där stod det om den privata värden Kvarnskvaltan som låtit bostäderna förfalla. Trots återkommande klagomål gjorde värden inget åt problemen. Så nätverkarna beslutade sig för att bege sig ut och knacka dörr i området. Det var lite nervöst och just innan de skulle sätta igång upplevde några av dem tvivel…skulle folk inte bara tycka att man störde sådär mitt på kvällen?

Men folks reaktioner överraskade. Den första reaktionen var den obetalbart förbluffade ”Men det är ju inte val?!”. Det säger något sorgligt om vad arbetarrörelsen allt mer har blivit – en parlamentarisk apparat snarare än en folkrörelse. Så fort folk förstod att de här människorna inte var ute efter den politiska motsvarigheten till att sälja telefonabonnemang välkomnades de aktiva in i folks hem med värme. Vid de första dörrknackningarna fick man en del kontakter. Man började med att helt enkelt fråga folk hur situationen var, och själva försöka få en bild av problemens utbredning och karaktär. Det visade sig att nästan alla hade problem.

Efter att ha kliat sig i huvudet en bra stund kom man fram till hur man skulle kunna lägga upp arbetet för att förbättra bostadssituationen. Man började med att kalla till ett möte lokalt för att diskutera vad som borde göras. Ett femtiotal hyresgäster dykte upp. Hyresgästföreningens centrala representanter på plats sade att de behövde dokumenterade, tydliga fall för att kunna agera. Därför beslutade mötet att nästa steg skulle vara att dokumentera bristerna.

Det är värt att dröja vid hur dokumentationen gjordes rent konkret. Till att börja med upprättades en enkel hemsida för kommunikation, och folk kunde även anmäla intresse av att få besök av nätverket i sin lägenhet på plats. Därefter framställdes ett formulär. I A4-formuläret som användes vid lägenhetsbesöken innehöll fält för namn och lägenhetsnummer, och en checklista över potentiella fel och brister: skadedjur, mögel, tapeter osv. Det var ett tiotal kategorier, med utrymme för kommentarer av typen ”Mycket svartmögel i badrumstaket” eller ”Avrivna tapeter i barnens sovrum”.

Slutligen fanns utrymme för lägenhetsinnehavarens underskrift, en ruta om huruvida lägenhetsinnehavaren var medlem i Hyresgästföreningen eller var beredd att bli det om de började ta tag i problemen, och slutligen en ruta om att man ville att ens fall skulle driva i Hyresnämnden. Det är den nämnd som avgör om värdar respektive hyresgäster har misskött sig. I princip alla som inte var medlemmar i Hyresgästföreningen var beredda att bli det, och alla ville att deras fall skulle drivas i Hyresnämnden. Alla dessa brister som antecknades i formulären fotograferades noggrant. Det blev totalt sextiotalet dokumentationer med dryga tiotalet foton per lägenhet. Sannerligen en nådig lunta som tydligt visade på brister som det var svårt för värden att förneka, särskilt inför Hyresnämnden!

Efter hand började nätverket använda sig av nyhetsbrev för att kommunicera med de boende. Dessa delades ut till alla boende och lades ut på hemsidan www.bostadskampen.se. Under kampanjens gång hölls regelbundna möten för de boende, i samarbete med lokala och centrala Hyresgästföreningen. I huvudsak fungerade samarbetet med Hyresgästföreningen exemplariskt. Hyresgästföreningen på central och regional nivå gick in med stora insatser för att utreda frågan och hantera dokumentationerna. Det bidrog till att sätta en extra press på värden.

Mitt i kampanjens gång började det gå rykten om att bostäderna skulle säljas till en annan privat ägare. Folk hoppades på bättring och tänkte att det i alla fall inte kunde bli värre. När det stod klart att en ny ägare tog över utredde ”Rött Alternativ” noggrant dennes ekonomiska förutsättningar. Man var skeptiska till att det skulle bli en seriös värd. Inför hyresgästerna och lokala Hyresgästföreningen föreslog man att den nya värden skulle få svara på hyresgästernas krav – men först efter att man på egen hand utan värden hade fått formulera dessa ifred.

Efter diskussion på ett välbesökt möte i Rinkeby Folkets Hus kom man fram till några huvudkrav, som utgick från att värden skulle följa ”normal standard” snarare än genomföra ”upprustningar”, vilket i laglig mening öppnar upp för hyreshöjningar. Regelbundet underhåll för att möjliggöra en normal bostadsstandard däremot ska inte innebära hyreshöjningar. Detta var särskilt viktigt eftersom de boende, som ofta har sparsamma inkomster, redan betalar lika mycket eller mer i hyra som folk i välskötta bostadsområden. En värdig bostad är ingen lyx, utan en rättighet.

Efter att de boende diskuterat igenom en kravlista bjöds den nya värden in till ett möte. Tiotals boende deltog i utfrågningen, uppbackade av en stor delegation från Hyresgästföreningens förbundskontor, och en nådig lunta med dokumentationer. Värden tvingades ge med sig på i princip varje punkt. Det var mycket positivt att få värden att, ”on the record”, inför Hyresgästföreningens centrala representanter och de boende, lova att fixa problemen. Förhoppningsvis genomförs en del förbättringar för de boende. Om värden inte håller sitt ord kommer det att bli nödvändigt med en ny kamp. I så fall behöver den inkludera mobiliseringar, mediaexponering och att driva varje fall till Hyresnämnden.

Efter detta möte meddelade nätverket i ett nyhetsbrev till alla boende att bollen nu låg på de boendes och värdens planhalva, och att man var beredda att återkomma om denne inte levererade. Men den långsiktiga kraften måste bestå av de boendes engagemang. Nu planerar S-nätverket Rött Alternativ att gå vidare och driva bostadsfrågan i arbetarrörelsen: inför nästa val bör arbetarpartierna tydligt ta ställning för offensiva satsningar på billiga och värdiga allmännyttiga bostäder. I de fall där privata värdar missköter sig bör bostäderna överföras till allmännyttan. Oavsett ägandeform ska normerna för en värdig bostadsstandard gälla för alla. De boende i miljonprogrammens ofta nedslitna bostäder betalar rejäla hyror. Då har man rätt att förvänta sig motsvarande bostadsstandard. En värdig bostad är ingen lyx – det är en rättighet!

Om arbetet i Rinkeby leder till att arbetarrörelsen får upp ögonen för frågan, gör bostäderna mer värdiga för de boende och blir en modell för Hyresgästföreningar och andra att bruka på andra ställen vore det stora segrar. I förlängningen skulle det kunna förändra vardagslivet för tusentals människor. Det är sådana konkreta förbättringar av tillvaron som en gång arbetarrörelsen byggdes upp genom, och de skulle kunna tjäna till att återknyta banden mellan vanligt folk och den rörelse som ska vara deras.

Erik Andersson

Annonser

2 svar to “Folkrörelsebygge i praktiken: Bostadskamp Rinkeby”

  1. Carlinge Wisberg 14 februari, 2012 den 21:14 #

    Och vad drar ni för slutsats av detta efter ett mycket långt socialdemokratiskt maktinnehav?

  2. Erik Andersson 8 mars, 2012 den 00:08 #

    Hej!

    Tänkte att jag kunde svara, då jag är medlem i Vänsterpartiet och Socialisten, samtidigt som jag är uppvuxen i en nästan uteslutande socialdemokratisk släkt. Av erfarenhet har jag lärt mig att partiidentitet är någonting starkt.

    Jag tror inte att det ger något att sätta partiboken i fokus när vi diskuterar över partigränserna – istället behöver vi bygga utifrån gemensamma strävanden och erfarenheter.

    I föreningen Socialisten har vi såväl sossar som vänsterpartister, och vi förenas av gemensamma idéer. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet representerar två brokiga traditioner som är del av den svenska arbetarklassens historiska erfarenhet. Vi socialister i arbetarrörelsen vill i grunden samma sak. Det är bättre att vi konkretiserar vad som bör göras, än pikar varandras partitillhörighet :-)

    Socialistiska hälsningar,

    Erik Andersson, vänsterpartist och Socialistenmedlem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: