Vad hjärnforskningen inte kan

22 Mar

Hjärnforskningen är mänsklighetens nya frontlinje – där finns framtiden, säger hjärnforskaren Allan Jones i ett tal inför en entusiastisk publik (se Allan Jones: A map of the brain). Det finns i dag stora förhoppningar om att mänskliga problem ska finna sina lösningar inom kraniets väggar. Den vetenskapliga berusningen riskerar att ge ett förvridet perspektiv. För att förstå hjärnan kan vi inte börja med dess innehåll – vi behöver utgå ifrån vad som finns utanför skallen och se hur hjärnan relaterar till det.

Redan på 80-talet gjorde antidepressiva medel succé i USA och spreds över världen. Medlen har dock sin begränsningar. Jag vill hävda att kärnan i problemet inte kommer lösas genom den justering av medicinerna som den nya forskningen möjliggör.  Deras artificiella ökning av serotoninhalten kan göra att receptorer på de hjärnceller som tar emot lyckosignalerna återbildas. Resultatet blir att medicineringen måste fortgå för att serotoninets effekter i hjärnan inte ska bli lägre än innan behandlingen startade.

Detta blottlägger det grundläggande problem jag vill lyfta fram – att vi försöker kringgå signalsubstansernas verkliga funktion i hjärnan. Hur mycket vi än lär oss kommer vi nämligen aldrig ifrån att hjärnans uppgift är att reagera på och svara mot en yttre verklighet. Att säga att depression beror på för låga serotoninnivåer är ungefär lika förklarande som att säga att anorexi beror på för lite mat i magen. Följdfrågan blir, varför har en person låga halter av serotonin?

I stället för mediciner lyfter en del forskare fram mat som en mer naturlig väg för att äta sig till rätt hjärnkemi. Hjärnan behöver aminosyran tryptofan för att kunna producera serotonin. Men tryptofan finns i en mängd olika livsmedel som kött, bananer, mjölk och spannmål – det är bara under extrema förhållanden som näringen spelar roll. Hjärnans signalsubstanser finns till för att svara mot helheten av vår tillvaro, inte specifikt på det vi stoppar i munnen.

Ett enkelt faktum står sig, den vetenskapliga revolutionen till trots – hur vi mår beror i första hand på hur vi har det i vår omgivning. Sambanden är dock inte spikraka och enkla. Låt mig komplicera till frågan om vad vår hjärna är.

Naturen generellt fungerar utifrån principen om orsak och verkan, där utvecklingen bestäms av minsta möjliga energiåtgång. Så fungerar inte vi människor och det är hjärnans roll att se till. Människan är inte som en bäck som alltid hittar den snabbaste vägen ner för fjället, vi skuttar i stället upp för slänten av upptäckarlust, tjurskallighet, av hälsoskäl eller av oräkneliga andra anledningar.

Muskler och hjärnceller fungerar efter naturens generella lagar – vi behåller bara den muskelkapacitet och de kopplingar i hjärnan som vi använder. Men med vårt medvetande kan vi tänka tankar som vi inte behöver tänka och ge oss i kast med fysiologiskt meningslösa aktiviteter som att köra ett spinningpass. Jag skulle säga att meningslösheten i form av lekfullhet är fullständigt central när vi ska förstå hur intelligensen har utvecklats. Detta är något vi ser särskilt tydligt hos mer intelligenta djur inom respektive släkte som apor, delfiner och kråkfåglar. Lekfullhet innebär en förmåga för individen och arten att överskrida sina förmågor och att utvecklas.

För att sammanfatta kan vi på vissa sätt se att våra mentala problem kan finna sin lösning innanför pannbenet. Man kan säga att hjärnans komplexitet både kan vara en välsignelse och en förbannelse. Hjärnan kan spela oss spratt, den kan skapa märkliga föreställningar och vi kan fastna i ett ältande av negativitet. Den grå och vita vävnaden kan också på olika sätt skadas vilket hjärnforskningen finner vägar för att rätta till.

Men hjärnan är på intet sätt ett slutet system, den reagerar och interagerar i en omvärld och det är i första hand i denna omvärld som vi måste försöka lösa mentala problem. Det är logiskt att människor mår dåligt i en värld som styrs av kortsiktig vinstjakt och präglas av krig, miljöförstöring och utslagning.

Problemet är bara att det kan tyckas mycket enklare att ändra på individers hjärnor i stället för att förändra samhället. Det kräver en del att fixa fram jobb, förändra en arbets- eller skolsituation eller att bedriva samtalsterapi. Då är det enklare och billigare att erbjuda piller. Dessutom tjänar mäktiga läkemedelsföretag pengar på att vi köper kemisk lycka.

Egil Karlow

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: