Välkommen till Burin

2 Apr

Socialisten har blivit kontaktad av en frilansskribent, Jens Wingren, som vill dela med sig av artiklar han har skrivit. Vi är tacksamma för insänt material. Läs gärna texten om byn Burin på Västbanken. Vill du också få texter publicerade, hör av dig.

Vid halv elvatiden på kvällen torsdagen den 9e fabruari angrep 50 bosättare från Yitzhar och Bracha beväpnade med skjutvapen den lilla byn Burin med ungefär 3000 invånare utanför Nablus på Västbanken. Det är dock långt ifrån första, och antagligen inte heller sista gången. Det här är berättelsen om Burin, en helt vanlig by på Västbanken.

Antagligen räknade bosättarna att byns invånare skulle ha somnat när de kom ner från den utpost som byggts i strid med internationell rätt precis i utkanten av Burin. Några av byns unga män fick dock syn på bosättarnas ficklampor uppe på en kulle och drog sig ditåt för att försöka jaga bort dem. Bosättarna hade placerat sig på en klippa precis ovanför ett nybyggt hus som de överöste med stenar medan de skrek ”Arabs get out”. Efter uppskattningsvis en kvart dök även 15 israeliska militärjeepar upp, som vanligt på bosättarnas sida, för att jaga bort de unga killarna som försökte skrämma bort bosättarna. Det fanns ingen belysning på området så soldaterna använde sig av bengaliska eldar då de med ljudgranater och tårgas jagade bort de unga männen.

– Jag hade alla mina fyra barn hemma när bosättarna gick till attack, säger Yasser Humman, min sjuåriga dotter blev helt vettskrämd. Han var själv nära på att få en sten i ansiktet under attacken mot hans hus, som angripits vid tre gånger under det senaste året. Denna gång var dock värst hittills.

Yasser Humman har som många andra i byn byggt en extra mur på taket till sitt nybyggda hus för att skydda sig och sin familj från bosättarnas attacker. Det är första gången som bosättarna dyker upp så pass tidigt på kvällen. Vid tidigare tillfällen har angreppen kommit senare på natten och bosättarna har ofta verkat berusade under angreppen enligt byborna.

Burin har länge haft problem med de tre närliggande och snabbt expanderande bosättningarna som anser att Burins mark tillhör dem. Under förra året kunde angreppen komma någon gång i veckan. Bosättarna hävdar att marken hyrdes ut till palestinierna för 45 år sedan med ett kontrakt som löper över 50 år. Attackerna skulle därmed vara ett sätt att få byborna att förbereda sig på att ge sig av. Bosättarna påstår även att moskén i Burins centrum är byggd ovanpå en gammal synagoga och att marken därför skulle tillhöra det judiska folket.

Även moskén i utkanten av Burin har blivit måltavla för bosättarna som tycker att böneutropen stör. Moskén fick ett rivningsbesked av militären förra året men då tusentals bybor slöt upp i protest så kunde inte rivningen genomföras.

Just Yitzhar har varit ett säte för militanta bosättare, bland annat pådrivna av den religiösa ledaren Yitzhak Shapira som propagerar för att döda palestinska barn om det finns en risk att de växer upp och blir terrorister. Shapira har blivit känd efter ett flertal minst sagt kontroversiella uttalanden som vittnat om hans nedvärderande syn på alla ickejudar. Han greps även i samband med att en moske stacks i brand i Yasuf år 2010. Burins invånare menar att det är från Yitzhar som flera välkoordinerade bosättarattacker organiserats, bland annat torsdagens attack som kom från både Bracha och Yitzhar.

Bosättningarna har även riktat in sig på att förstöra Burins olivträd och under 2011 förstördes hela 3700 träd i Burin. Olivträden är för många av byns invånare en oersättlig inkomst och ett nyplanterat olivträd kräver många år innan det börjar ge frukt.

Även armén spelar en viktig roll i att begränsa vardagslivet i Burin. När bosättarna inte dök upp under hela olivskörden var det istället militären som jagade bort bybor från sin egen mark med ursäkten att de inte hade tillåtelse att vistas där. Militären genomför även nattliga husrannsakningar nästa varje natt. Under de senaste två nätterna har över 50 hushåll drabbats.
– De kan komma med 20 jeepar åt gången, säger Ahmed som bor i Burin. De frågade min lillebror som är 11 år gammal om han var rädd för dem, men han sa nej.

I varje hus i Burin finns en liknande historia. Men ett hus, isolerat på en den sluttning i utkanten av Burin som sträcker sig mot Yitzhar, har en extra lång historia av bosättarattacker att berätta.

Hannan Nassers hus har stuckits i brand vid tre tillfällen. Första gången det hände var 2002 när huset var relativt nybyggt. Hannans make blev så bestört över det inträffade att han fick en hjärtattack och avled. Sedan dess bor Hannan i huset med sina barn och barnbarn, sammanlagt är de elva stycken i hushållet. Under de tio år som gått sedan den första branden uppskattar Hannan att huset utsatts för över 100 angrepp från bosättare. Det senaste i raden kom bara några timmar efter attacken mot Yasser Hummans hus på andra sidan dalen.

Strax efter klockan tolv på natten kom tio brinnande bildäck rullande nerför branten som leder upp till Yitzhar. De stannade som tur var innan de nådde huset och efter en halvtimme brann de ut av sig själva. Röken dröjde sig dock kvar och gjorde det svårt att andas.
– Jag såg aldrig bosättarna, men jag hörde dem skrika från bergssluttningen. De brände i alla fall inga olivträd den här gången, det brukar de annars göra. Varje år sätter bosättarna eld på ett femtiotal fullvuxna olivträd som de anser ligger för nära bosättningen.

Två bilar har bränts och 60 får förgiftats av bosättarna och Hannan räds att attackerna ska komma allt oftare nu under våren allteftersom att vädret blir bättre.
– Vi kommer inte kunna sova om nätterna, säger hon.

Vardagen påverkas i allra högsta grad av bosättarnas kampanj mot familjen Nasser. Hannans son hade bara ett år kvar på sin utbildning när problemen med bosättarna blev så svåra att han inte kunde fortsätta sina studier. Familjen har blivit tvungna att montera galler över sina fönster och solfångarna på taket som värmer upp hemmets vattentank. Trots gallerna är familjens badrumsfönster nedstänkt med röd färg från en av bosättarnas färgbomber. Trots de regelbundna besöken från bosättare upplever famljen inte att de får något stöd från de palestinska myndigheterna.
– Vårt hus är det enda som hindrar bosättarna från att ta det här området, säger Hannan upprört.

Familjen Nasser har bott på samma plats i över 50 år och har inga planer på att flytta trots problemen med bosättare. Familjens situation fungerar som en hyperbol för det palestinska folkets rådande omständigheter. De är båda utsatta för ett extremt tryck för att vika sig och ge plats för israelisk expansion. Men trots att så mycket skulle tala för att ge efter för trycket har de valt att stanna.
– Det är här vi bor, det är vår mark, säger Hannan Nasser och sammanfattar det palestinska folkets ståndpunkt så koncist det bara går.

Jens Wingren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: