Efter kravallerna i Rinkeby – vad hände sen?

23 Apr

Hösten 2011 gav Socialisten ut ett temanummer om förorten. Vi gjorde där en artikel som var en uppföljning på kravallerna 2010. Frågorna som berörs i artikeln och i numret är fortfarande aktuella. Vi kommer att återpublicerar olika artiklar under de kommande veckorna.

I juni 2010 i samband med skolavslutningen skrev tidningarna om vad de kallade Rinkebykravallerna. Ungdomar i Stockholmsförorten Rinkeby tände på byggnader och bilar och kastade sten mot polisen och brandkåren. En skolbyggnad brann ner. Så här skrev TT: ”Det började enligt ungdomarna när polisen i måndags gjorde ett bryskt gripande av en ung flicka vid skolan. När ungdomar visade sin irritation över detta svarade en polis med att skjuta i luften. Bränderna var sedan ett sätt att försöka locka fram polisen. En kille som TT talat med tror inte att avsikten var att totalförstöra Rinkebyakademien.”

Vi åkte ut till Rinkeby, som kallas Byn av dom som bor där, dels för att prata om vad som verkligen låg bakom kravallerna, men framför allt om ungdomarnas kamp för att få en fungerande ungdomsverksamhet. Vi, det är Håkan Siljehag, som jobbar som busschaufför i Spånga, inte långt från Rinkeby, och Lena Clyne, som jobbar som manusförfattare för film. Vi var där tillsammans med Mirjami Lärkälv, som tidigare jobbade på Bredbyskolan i Rinkeby och som fortfarande har återkommande kontakt med ungdomarna.

Först pratar vi om den allmänna situationen i Byn. Den allmänna åsikten är att politiker och media inte egentligen bryr sig om området, när det inte är kravaller där eller val. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har flyttat och bankomaten funkar aldrig. Handlarna i centrum håller på att gå under eftersom centrum har privatiserats och nya ägaren Boultbee chockhöjde hyrorna. (Enligt DN 12 mars är Boultbee konkurshotat och har övertagits av Bank of Scotland, efter det att man gjort en aktieutdelning till sitt brittiska moderbolag på 600 miljoner kronor!). Arbetslösheten är hög och har faktiskt ökat kraftigt de två senaste åren, bland ungdomar över 18 är mer än hälften arbetslösa. Och 55% av de arbetslösa har ingen a-kassa. När skolan stänger för sommaren blir det problem för de fattigaste föräldrarna som inte kan luta sig mot skolmaten. Trångboddhet i dåliga lägenheter med höga hyror (som också har sålts till oseriösa företag) är vanligt. De vi pratar med är dessutom väldigt missnöjda med polisen, som de menar är alldeles för slapphänta mot knarklangarna och andra kriminella i området. För tio år sedan kunde inte folk stå och sälja knark mitt i centrum, nu gör polisens inget och folk kan ”mecka” i centrum mitt på ljusa dagen. Många som bor i Rinkeby känner att politiker och samhället i stort, inklusive media, struntar i dem.

Den konkreta bakgrunden till kravallerna är att det var så mycket folk på den tidigare ungdomsgården, att det bestämdes att 16-åringar och uppåt inte fick vara där längre. Nu skulle de i stället få hålla till på Ungdomens hus. Ungdomens hus har en fin sporthall och lokalerna i två våningar tar upp till fem hundra personer, men det fanns ett starkt tryck på lokalerna från lokala etniska- och sportföreningar. Och man anställde ungdomar som helt saknande förankring i området och egentligen inte ville jobba där.

Det gick inte så bra, det blev bråk och skadegörelse, och Ungdomens hus stängdes för allmän ungdomsverksamhet. Nu hade de 100-150 äldre ungdomarna som varit där dagligen, ingenstans att ta vägen. En kort tid senare blev det kravaller, där bland annat Rinkebyakademin brändes ner. (Akademin är en skola med ett mentorsprogram för ungdomar för att få kontakt med näringslivet som leds av Stavros Luca, matematikläraren som är känd från TV. )

Efter detta var olika politiker ute i Byn och höll tal och lovade saker. Rinkebyakademin skulle byggas upp, men ingenting sas om någon ny ungdomsgård. Så några äldre ungdomar och Mirjami skickade tillsammans in en skrivelse till politikerna i stadshuset om att de ville ha en fungerande ungdomsverksamhet i Rinkeby, som faktiskt har procentuellt flest ungdomar av alla områden i hela Stockholm. Ingenting hände under sommaren.  Det hade mycket väl kunnat bli kravaller igen, men flera vuxna ställde in sina semestrar och var tillsammans med ungdomarna. De som skickat in skrivelsen lugnade de yngre med att det kommer att ordna sig. Folk var fortfarande förbannade men nu hände något som är unikt; När det äntligen blir möten med politikerna, väljer de ut tio representanter som ska föra deras talan på mötet, men resten står utanför och hejar på. Och om någon är sjuk så går en annan in. De kallar sig för ungdomspartiet och vill ha en riktig demokrati, inte en situation där representanterna får olika privilegier.

Nu började det hända saker. Ungdomarna hade tänkt till och lärt sig av varför det blev så fel sist. De ville vara med och forma sin egen verksamhet. Öppet sju dagar i veckan, i stället för fyra. De ville att en majoritet av personalen på ungdomsgården skulle vara från Byn och verkligen vilja jobba just där. Om de äldre i personalen känner till de yngre som är deras kompisars yngre syskon visste de att det skulle fungera. Men var skulle verksamheten vara?

De första förslaget de fick var att de skulle ha en lokal i Folkets hus som hade ingång en meter ifrån Rinkeby krog och nära knarkförsäljningen. Men inga föräldrar vill att deras barn hänger i centrum, det fanns även risk för bråk med kroggästerna. Sen kom flera andra förslag på lokaler som alla av olika skäl var hopplösa, de var antingen för små, för nära vanliga boende, eller för dyra. Efter ett tag var frustrationen stor. Det var vinter nu och ingenting hände. Äntligen lovade kommunen att ungdomarna tillfälligtvis fick komma tillbaka till Ungdomens hus, vilket de hitintills hårdnackat sagt nej till, sen bråket sist.

Idag har ungdomsgården i Ungdomens hus 100-150 besökare per dag och är den enda verksamheten i Byn med folk från alla nationaliteter. De kör fotbollsturneringar med upp till 150 ungdomar på fredag och lördag kvällar. Matcherna är på fyra minuter och vinnarna står kvar. Alla tjejer som är med får ett pris. Andelen tjejer på ungdomsgården är annars ganska lågt vilket tyvärr anses normalt i invandrartäta stadsdelar. Många föräldrar vill inte att deras döttrar umgås med killar. Men det satsas nu på att bryta mönstret, de vill anställa en tjej på 75 procent som ska kunna saker inom konst och drama.

Det är en mycket bra stämning på ungdomsgården, en stolthet som verkligen märks. Nu har de planer på att bygga om i lokalerna för att de ska bli ännu bättre anpassade till verksamheten. Det märks att personalen gillar ungdomarna och tvärt om. De hör ihop.

Som busschaffis frågar Håkan om varför de inte har busskort? Garip, som jobbar på gården nu säger att hans föräldrar aldrig köpte kort till honom. De var arbetslösa och det handlar om att prioritera, fotbollsskor till hans fyra bröder kostar också. Nu är han 24 men bor fortfarande i samma lägenhet som familjen fick för 18 år sedan, med sina tre vuxna bröder i samma rum. Då vi frågar om vad som händer om det trots att det ser så bra ut nu, inte får vara på Ungdomens hus, att verksamheten där inte permanentas, säger han halvt på allvar:

– Då kommer jag också att kasta sten.

När vi går därifrån känner vi oss lite omtumlade. Det finns något otroligt starkt över den By-känsla som finns Rinkeby. De vi träffat har också fått oss att tänka till om hur politiker, massmedia och etablissemanget fungerar i dag. Politikerna vill känna att de har kontroll och satsar på stöd till olika etniska och religiösa föreningar som faktiskt splittrar befolkningen. Detta för att de då känner att de själva har mer kontroll. Att ungdomarna själva vill vara med och bestämma verkar många politiker ha svårt att hantera. Men vår känsla är att ifall folk får Byn själva får styra över sina resurser, kommer de att hantera bostadssituationen, arbetslösheten, kriminaliteten och ungdomsproblemen mycket bättre än nu.

Håkan Siljehag och Lena Hanno

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: