Förslag till uttalande om en 2000-talets socialism

13 Maj

På föreningen Socialistens årsmöte den 26-27:e maj kommer vi att diskutera ett uttalande om socialism, och ett förslag till nya stadgar för föreningen. Socialistens styrelse har lagt fram förslaget till uttalande om socialism, som kommer att diskuteras och vidareutvecklas inför och under årsmötet. 

Uttalandet är tänkt som en komprimerad version av grundtankarna som har kommit fram hittills i vårt arbete med att utveckla en ny socialistisk vision och strategi för 2000-talet. Det är ett arbete som pågår internationellt, och som del av bredare rörelser – såväl äldre som nyare sådana.

Vi vill åter få upp socialismen på dagordningen, och inte i formen av abstrakta principer utifrån idealiserade modeller från det förflutna eller enbart kritik av kapitalismen, utan som ett konkret och positivt alternativ. Skriv gärna kommentarer här, eller skicka ett mail till red@socialisten.se!

Se förslaget nedan:

Dags för en 2000-talets socialism!

En utbredd känsla har snabbt spridit sig över världen; det kan inte fortsätta som förut. En dramatisk förändring behövs. Fattigdom, krig, stress, hot mot klimatet, maktlöshet på jobbet, klassklyftorna och avsky inför korruptionen i toppen har lagts på hög och lett till ett förakt för etablissemanget. Förtroendet för auktoriteter är lägre än på länge.

Trots detta har inte ens de mest aktiva demonstranterna på gatorna i Barcelona och Aten en klar idé om ett alternativ till kapitalismen. Samtidigt har arbetarrörelsen i Europa försvagats. I några länder har ordet socialism blivit populärt igen, men även där har de flesta svårt att konkret beskriva vad socialism innebär på 2000-talet.

Vi behöver en vision av ett nytt samhälle, en vision som inte är baserad på modeller från det förflutna utan på verkligheten här och nu. Arbetarrörelsen måste ställa om från krampaktigt försvar och gå på offensiven. För att göra det behöver vi utveckla ett konkret socialistiskt alternativ, som vi är beredda att kämpa för. Vi har inte alla svar, och dessutom måste den praktiska utformningen diskuteras och konkretiseras av alla som är berörda.

Några grundstenar kan vi se:

Storföretagen och bankerna utgör ”motorn”, som den övriga ekonomin är beroende av. De formar hur vi använder mänskliga resurser och naturen, och behöver därför ägas gemensamt. Arbetarna i dessa företag och branscher måste spela en ledande roll i att utforma verksamheten tillsammans med representanter för konsumenterna, samtidigt som ramarna behöver beslutas gemensamt.

Den överväldigande majoriteten av företagen är dock små eller medelstora. Bland dessa finns många med inga eller ett fåtal anställda. En del av dessa är på olika sätt beroende av storföretagen, till exempel som underleverantörer. Om vi äger storföretagen gemensamt kan vi vid upphandlingar eller andra typer av samarbete ställa krav på goda villkor för de anställda, och gynna företag som drivs demokratiskt genom fördelaktiga kontrakt.

Verklig deltagande demokrati i alla småföretag kan dock inte kommenderas fram uppifrån – det behöver växa fram ur de anställdas egna strävanden. En socialistisk regering skulle dock kunna understödja detta genom att i första hand sluta avtal med demokratiskt styrda företag, stödja dessa genom utbildningsinsatser och frigöra tid och energi genom sänkning av arbetstiden.

En annan del av ekonomin är vad vi kallar allmänningar – områden där produkter eller tjänster skapas genom avancerat mänskligt samarbete, företrädesvis utan vinstintresse. Det kan handla om mjukvara som är producerad genom öppen källkod, olika former av produktion eller delning av information, kultur och kunskap, men det kan också handla om fysiska produkter.

Ett exempel är ett stort samarbetsprojekt där man utvecklade en bildesign
genom bidrag från tusentals designers. Att genomföra själva den fysiska produktionen efter samma principer skulle kräva att man vågar ge utrymme åt kreativitet på fabriksgolven. Utvecklingen hålls tillbaka av att arbetare behandlas som simpla kugghjul, istället för att involveras i utvecklingen av produktionen. Den röda tråden för allmänningarna är ett frivilligt samarbete mellan människor.

En rörelse för socialism behöver ta intryck av dessa projekt, som visar vad vi kan uppnå tillsammans baserat på viljan att göra nytta och få utlopp för sin kreativitet. Sådana projekt kan stimulera oss alla att delta i den demokratiska och kreativa processen i den gemensamma sektorn.

Socialismen kommer att förvandla samspelet mellan olika ekonomiska aktörer från att vara drivet av kortsiktig vinstjakt till att främja demokrati, kreativitet, jämlikhet och långsiktighet. Detta utifrån övertygelsen om att människors drivkraft inte är ekonomisk vinning, utan tillfredsställelsen av att utvecklas, övervinna utmaningar och få utlopp för sin kreativitet.

Takten i förändringarna är beroende av såväl graden av det folkliga deltagandet som utbredningen av socialismen i världen. Ju högre folkligt deltagande och integrering mellan socialistiska länder, desto mer medvetet kan vi forma ekonomins och samhällets utveckling för att förbättra våra livsvillkor.

En socialism för 2000-talet behöver ta hänsyn till och uppmuntra att människor är mer än sitt yrke. Den som är vårdbiträde kan vara småbarnsförälder och anhörig till en vårdbrukare, men också till exempel jazzsångerska, föreningsengagerad och konsertarrangör. En socialism som
inte tillvaratar och utvecklar människors mångsidighet är inte värd namnet.

Vi behöver gå i riktning mot ett samhälle där vi gemensamt beslutar om hur vi ska använda och utveckla våra gemensamma resurser. Där vi förmår genomföra den nödvändiga omställningen för att stoppa de farliga klimatförändringarna. Ett samhälle där vi ges utrymme och möjlighet att utvecklas som människor, och påverka de delar av samhällslivet som vi är
mest engagerade i. För att det ska bli verklighet behövs en djupgående demokratisering av samhället och verklig jämlikhet.

Vi måste bryta med den asociala ingenjörskonsten inom vård, skola och omsorg. Behoven måste åter bli styrmedlet, och ambitionerna höjas till att utveckla världens bästa välfärd. Socialism skulle innebära lika möjligheter för varje unge, en värdig ålderdom för våra äldre, och jämlik tillgång till vård i världsklass.

Känslan av gemenskap, trygghet och personlig utveckling skulle också bidra till att skapa ett harmoniskt samhälle. Dagens hat och våld har sina rötter i en världsordning baserad på den starkes rätt och ständig konkurrens. De mäktigas våld återspeglas i de maktlösas.

De som har makten i dagens samhälle kommer dock inte att släppa ifrån sig den frivilligt. De kommer att anstränga sig för att förhindra verklig demokrati, inklusive att använda polis och rättssystem för att utöva tvång och våld.
Eftersom vi lönearbetare är i överväldigande majoritet och har närmast obegränsade möjligheter till kommunikation, kommer de få svårt att åstadkomma detta.

De kommer att försöka använda sitt odemokratiska grepp över de traditionella medierna för att vrida samhällsdebatten. Därför är ett effektivt användande av såväl traditionella som nya medier en viktig del av en socialistisk strategi.

Idag reflekterar polisen och militären ett samhälle baserat på tvång och präglat av våld. Det är fortfarande allt för vanligt att makten utövas godtyckligt. Genom att samhällsdebatten vridits åt höger har också möjligheten öppnats för att åter använda polisen i arbetsmarknadskonflikter. Polis används mot protester runt om i världen.

För en socialistisk samhällsomvandling krävs ett medvetet arbete för att förhindra att polisen används för att gå de härskandes ärenden. Polis och militär behöver ställas under verklig demokratisk kontroll, och omvandlas i grunden för att präglas av humanistiska ideal. Det räcker inte med värdegrundskurser – vi behöver bryta med kapitalismen, som baseras på tvång och göder våld.

Den verkliga demokratin, humanismen och jämlikheten i samhällslivet måste ersätta den gamla ordningens representanter och den destruktiva anda de har byggt in i staten och samhällslivet. På så sätt skulle vi öppna möjligheten att ersätta exploateringen, det ekonomiska kaoset, miljöförstörelsen och krigen som kapitalismen orsakar med ett samhälle där rikedomarna och makten vilar i de mångas händer, och kunna gå framåt tillsammans i fred, solidaritet och gemenskap.

Förslag till uttalande om socialism (PDF)

Annonser

2 svar to “Förslag till uttalande om en 2000-talets socialism”

  1. Clemens Lilliesköld 13 maj, 2012 den 15:06 #

    en vision som inte är baserad på modeller från det förflutna utan på verkligheten här och nu borde ersättas med ”en vision som drar lärdom av det förflutna men baseras på verkligheten här och nu” (verkar lite dumt att inte dra lärdom av det förflutna)……något om Sveriges roll i världen som inperialistisk lydhund vore inte heller dumt)

  2. Fredrik 20 maj, 2012 den 16:04 #

    Bra! Gillar då särskilt delen om allmänningar och att ni ger plats för olika delar och modeller – uppfattar det som en radikal blandekonomi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: