Martinsson, Linderborg och ”demokratin”

5 Jun

För ett tag sen startades en debatt om klasshat i Dagens Nyheter. En litteraturvetare och författare störde sig på en poets dikt. ”Efter att poeten Johan Jönsson, på Dramaten, reciterat en hatisk dikt inklusive några rader om hur han gnider den herpessmittade snorren mot handdukar i de privilegierades Bromma. ”

Åsa Linderborg som redan sedan en tid stört sig på hur hon upplevt att Kultursidorna på DN blir mer höger skrev en kommentar om klasshat. Hon ifrågasatte även den officiella synen på arbetarrörelsens utveckling. Bland annat tog upp hur synen att kommunismen drevs av irrationellt klasshat är felaktig. Den kommunistiska rörelsen uppstod som en reaktion på Socialdemokratins svek mot sina egna ideal om att göra allt för att stoppa krig 1914. Linderborg påpekar att Lenin agerade för fred medan Branting hamnade på andra sidan. Schack med Lenin

Genom att Linderborg delvis försvarar Lenin och den kommunistiska rörelsen har hon blivit kritiserad från flera håll. Bland från Olle Svenning som för fram en officiell Socialdemokratisk ståndpunkt som är ganska förvirrande (eftersom den utelämnar att Lenin var Socialdemokrat fram till 1918).

Svennings inlägg har blivit kritiserat av Jan Myrdal och Göran Greider. Greiders kommentar är mer intressant eftersom han påpekar att Svenning företräder en Socialdemokratisk sekterism mot radikaler.

Till slut har det kommit en kommentar från Roland Poirer Martinsson som är chef på Timbro, näringslivets tankesmedja. Erik Rodenborg  har kommenterat Poirer Martinssons inlägg som vi återpublicerar här.

Martinsson, Linderborg och ”demokratin”

Roland Poirer Martinsson är en av de mer pinsamma aktörerna i den svenska massmediala politiska debatten, i tät konkurrens med Göran Skytte…

Martinson brukar ofta presentera sig själv som ”filosof”, men att han skulle vara det  märks då inte så ofta. Han verkar ofta på det mest märkliga sätt vara totalt oförmögen att förstå vad debattmotståndare egentligen menar. Han borde kanske gå på en kurs i argumentationsanalys.

Nu senast har han gett sig på Åsa Linderborg. Hon är en farlig antidemokrat och diktaturanhängare som borde avskedas från Aftonbladet. Tycker Martinsson.

Hur Martinsons verklighetsbild ser ut visas nog redan i hans inledande mening: ”När kommunisterna ville döda sina politiska motståndare vägleddes arbetarrörelsen av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i riktning mot reform, via parlamentarism.”

Jag misstänker att om han hade skrivit en uppsats på historiska institutionen på Stockholms Universitet och skulle beskriva splittringen i den tidiga arbetarrörelsen på detta sätt hade han fått underkänt. Om inte läraren varit helt vrickad – eller ovanligt mörkblå.

Med den utgångspunkten är det ju inte så konstigt att han sedan är rädd för att Åsa Linberborg ”i accelererande fart håller på att föra AB Kultur i riktning mot avgrunden”.

Med ”riktning mot avgrunden”avser  han tydligen här, att åsikten att borgarklasen exploaterar abetarklassen, och att detta bör ändras, då och då får föras fram i Aftonbladet. , Han framställer sedan Linderborg som en blodtörstig revolutionsromantiker, vilket hon sannerligen inte är.

När Martinsson sedan skriver: ”Det var 1914, förklarar Linderborg, som socialdemokratin ställde sig bakom högern” kan han uppenbarligen inte ens förstå hennes poäng. Alla som vet det minsta om vad om hände 1914 vet ju att det startades ett världskrig det året. Och det var högern inom arbetarrörelsen som stödde kriget, medan den vänster som Martinsson framställer som så blodtörstig, var emot det.

Det var det Linderborg helt explicit syftade på. Och det vet Martinsson. Men vill gäma förvilla sina läsare genom att inte låtsas om det.

Men sedan kommer det intressanta. Linderborg är enligt Martinsson extremt antidemokratisk för att hon tycker att arbetarrörelsen en gång gjorde fel för att de lät näringslivet sitta i orubbat bo (det där med ”universiteten” och ”kyrkorna” som Martinsson lägger till kan vi lämna därhän -låter mest som ett kufiskt sidospår!) . Vi ser alltså här att för Martinson är det extremt antidemokratiskt och blodtörstigt att inte vilja låta ”näringslivet” sitta i orubbat bo.

Det är det enda väsentliga i hans inlägg. Det är själva kärnan.  Man kan i övrigt gott glida förbli hans trams, som till exempel hans påstående  att det är en helt vanvettig konspirationsteori att anse att ”Dagens Nyheters kultursida lierat sig med högern” (vilka skulle de annars ha lierat sig med? vänstern?) eller att han helt fräckt påstår att Linderborg försvarar Stalin – detta utan skymten av belägg…

Den stora skillnaden mellan Martinsson och Linderborg är att Martinsson de facto förvarar att ekonomin styrs av en liten klick, som lever på att exploatera andra. Linderborg anser att ekonomin bör styras av folket.

Det är ett brott i borgerlighetens ögon. Efter murens fall hade den hoppats att sådana otäcka åsikter skulle begravas för all framtid. Men det har de ju inte alls.

Det spöke som Marx talade om redan 1848 lever än idag. Och hemsöker uppenbarligen på det mest plågsamma sätt Martinsson och hans gelikar. Och gör så att deras syn förvänds, så att de kan yra om hur blodtörstiga alla socialister måste vara. Dessa, nämligen, som är så demokratiska att de också vill demokratisera EKONOMIN – och gå längre än den formella borgerliga demokratin. Den borgerliga ”demokrati” där alla visserligen får rösta – men där de viktiga besluten ändå tas av finanskapitalet och den privilegierade elit som lever i symbios med detta.

Man kan tycka vad man vill om Åsa Linderborg, men hon är de facto oändligt mycket mer demokratisk än Roland Poirer Martinsson….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: