Bekämpa främlingskap – i samhället och i vänstern

13 Sep

Image

Globala ödesfrågor – klimatkris och ekonomisk kris, fattigdom, våld och krig – framstår i en så mycket mörkare dager när det saknas en samling kring ett alternativ. Visst finns det stora rörelser, protester och en medvetenhet om problemen men motståndskrafterna är splittrade. Arbetarrörelsen och vänstern var länge en kraft som kanaliserade människors frustration och som drev utvecklingen i en mer human riktning. Men rörelsen har blivit allt sämre på att fylla sin roll. Paradoxalt nog sker detta samtidigt som allt fler tycks ha allt mer att tjäna på en vänsterpolitik.

Varför ser vi då inte en snabbt växande vänster? Jag tror att det finns en mycket grundläggande orsak inbäddad i själva föreställningen om att människors engagemang nödvändigtvis är knutet till materiel brist. Vi ser det i fackföreningarnas fokus på lönen och försäkringsfrågor och vi ser det i hur socialdemokraterna i valrörelser lägger allt krut på att tala om plånboksfrågor. Även om steget är långt tycker jag att ett liknande fokus finns hos små renläriga marxistiska grupper. I det senare fallet handlar det om tolkningar där vissa centrala delar av Marx resonemang, om människans väsen och hennes främlingskap, försummas. Utan dessa perspektiv blir människan en endimensionell kugge i ett ekonomiskt maskineri. Den här inriktningen inom olika delar av vänstern tror jag leder till en dissonans mellan teorierna om människan och de verkliga människorna av kött och ben.

I den här texten argumenterar jag för att en mer dynamisk tolkning av Marx har något att tillföra vår förståelse av världen i dag. Jag ställer olika delar av Marx arbeten i relation till varandra, till historien och till den värld vi lever i idag. Utifrån detta skisserar jag på en vänsterpolitik som jag menar bättre besvara och motsvara människors önskningar och drivkrafter.

Del 1: Vänstern och människors drivkrafter

Det heter ju att drivkraften i klasskampen är människors materiella intressen, men vad drev Marx? Ja inte var det hans materiella intressen i alla fall. Marx tillhörde borgarklassen – istället för att leva ett bekvämt liv ledde hans engagemang till att han blev förföljd, landsförvisad och utblottad. Visst är det dock mycket riktigt att de riktigt stora kampvågorna kommer ur den nedtryckta arbetarklassen. Men det är inte alltid kampen kommer som ett svar på en materiell brist under en djup kris. Många gånger har kampen i stället brutit ut i toppen av en högkonjunktur. Så frågan är, vad är det som driver människor?

Jag har själv mångårig erfarenhet som barnskötare – ett yrke som är lågt värderat lönemässigt. Frågan om lönen är något som definitivt engagerar kollegorna på jobbet, men det centrala i detta upplever jag inte vara någon materiell nöd eller en längtan till en större platt-tv. I stället handlar det om en mer diffus fråga om värdighet – en ilska som närs av att vi känner oss kränkta över att vårt arbete inte värderas högre i förhållande till andra grupper på arbetsmarknaden och inte minst i relation till samhällseliten.

Den enorma generalstrejken i Frankrike 1968 skrämde företagarna till att komma med fantastiska erbjudanden om höjda löner. Men budet avvisades mangrant från arbetarnas sida – de var inte högre lön som de kämpade för utan en ny värdighet och nya visioner som den revolutionära utvecklingen givit. Inte heller gruvstrejken i Sverige 1969 handlade om lönen utan kan beskrivas i arbetarnas paroll: ”Vi är människor – inte maskiner”. I dagens arabiska revolutionära rörelser lyfts tydligt frågor som rör respekt och värdighet. Deltagarna i Egypten och Tunisien berättar entusiastiskt om vad segern över makten inneburit – hur den känns i människors hjärtan och hur människor förändras.

Drivkraften i politiken

Sedan 80-talet har SOM-institutet vid Göteborgs universitet undersökt vad människor värderar högst i livet (Värderingsförändringar i Sverige 1988-2011, Henrik Oscarsson). Resultaten har varit stabila år efter år. Vad som värderas lägst är makt och rikedom medan hälsa, frihet, familjen, ärlighet och vänskap värderas högst.

Utifrån detta kan vi tolka socialdemokratins misslyckanden i de svenska valen som orsakade av ett snävt fokus på plånboksfrågor medan högern vunnit på att lyfta andra dimensioner – valfriheten, självbestämmande och familjen. Särskilt tydligt kan vi se miljöpartiets framgångar som uttryck för människors hunger efter andra värden – ekologiska och mänskliga – framför ekonomiska.

Vänsterns fokus på materiella behov och ekonomisk tillväxt leder till en kollision med de som kritiserar kapitalismens utifrån precis motsatt håll. Många hävdar att det största problemet inte alls är materiell brist utan materiellt överflöd – vilket drabbar oss i form av miljöförstöring och en ohälsosam konsumtionskultur. I takt med att miljöfrågorna blir mer akuta blir också denna motsättning allt mer förödande för förmågan att ena människor för ett alternativ.

Vänsterns förändring

Men hur kunde arbetarrörelsen och vänstern tidigare få resonans i folks hjärtan och samla till kamp? Jag tror inte att det beror på att människor förr var mer materialistiska. I dessa djupt mänskliga frågor förändras vi inte så mycket. Skillnaden ligger snarare i att vänstern och arbetarrörelsen förändrats.

Arbetarrörelsens tillväxt byggde på att den representerade en mer mångsidig och dynamisk syn på människan. Det handlade inte bara om en intressekamp för materiella behov utan också om utveckling vad gäller kultur, konst, psykologi och filosofi. Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson målar i sin bok Den skötsamme arbetaren en bild av den tidiga arbetarrörelsen som präglad av brokiga diskussioner där det fanns plats för djuplodande filosofiska frågor som meningen med livet.

I Marx Concept of Man från 1961 beskriver den tyske psykologen Erich Fromm hur Marx, efter sin död, kommit att tillskrivas en materialism som är oförenlig med vad Marx verkligen stod för. Fromm menar att Marx lade vikt både vid livets andliga och materiella aspekter och att han hade en humanistisk grundsyn vilket står i bjärt kontrast till föreställningen att Marx enbart såg jakten på ökade materiella resurser som historiens drivkraft och synen på människans inre som en passiv reflex av hennes materiella omständigheter. Fromm menar att bakom denna tolkning finns ett inflytande från den vetenskapliga positivistiska traditionen (Wikipedia om positivism), ett svartmålande av teorierna från högerns sida och av att arbetarrörelsens privilegierade ledning anpassat teorierna till sina intressen.

Del 2: Marxismens hjärta

Centralt i diskussionen om huruvida Marx var humanist eller kylig ekonom finns begreppet alienation. Begreppet använde Marx i sin ungdom i texter som inte publicerades under hans livstid. De som Fromm kritiserar menar att Marx övergav sina tidiga teorier så att den senare produktionen är oförenlig med tidigare tankegångar. Som Fromm med otaliga exempel visar i Marx Concept of Man är tankegångarna kring främlingskap återkommande genom Marx hela produktion.

Främlingskapets ursprung

De går inte att spalta upp Marx arbeten i olika fristående teorier. Resonemangen går in i och är beroende av varandra. Marx analyserar inte ekonomin som sådan utan ser ekonomin som resultatet av människors aktiviteter och våra förhållningssätt till varandra och till naturen. Hans arbeten handlar om en avmystifiering av samhället och ekonomin. Han kritiserar föreställningar om samhälle, kultur och ekonomi som något högre, över människan stående väsen. Orsaken till att dessa mänskliga fenomen kan framstå som fristående oss människor är enligt Marx att människors relationer i dag präglas av just alienation eller främlingskap – av motsättningar, förtryck och våld.

Främlingskapet i denna mening är alltså inte naturligt utan är resultatet av en samhällelig process. I Grundrisse resonerar Marx kring människans ursprungliga förhållanden. Han menar att från början hörde människan på ett naturligt sätt samman med naturen. Samtidigt är inte en enskild individ tänkbar utan gruppen av människor. Att individerna tillhörde kollektivet innebar att ingen elit i dessa samhällen kunde lyfta sig över andra så som senare i historien. Marx skriver: ”Det är visserligen mycket lätt att föreställa sig, att en kraftigare, fysiskt överlägsen, individ, sedan han först fångat djur, därpå fångar människor, för att genom dem låta fånga djur; med ett ord betjäna sig av människan som en naturligt existerande betingelse för sin reproduktion likväl som av vilken annan naturföreteelse som helst. Men ett sådant synsätt är enfaldigt – fast än det är riktigt ur en given stams eller ett givet samfunds synpunkt – eftersom detta utgår från den individualiserade människan. Människan individualiseras först genom den historiska processen.”

Som vi kan se beskrev Marx kollektivets gräns mot andra främmande grupper av människor som den punkt där jämlikheten kunde brytas. Brist på mat kunde tvinga en grupp av människor att försöka skaffa sig bättre förhållanden genom att erövra ett område där de redan levde andra människor. Vilket alltså skulle kunna leda till att det uppstod en skillnad mellan människor – erövrare och erövrade. Främlingskapet är alltså för Marx helt grundläggande för att förstå klassamhället tillkomst och själ.

Underordningens alienation

I de Ekonomisk filosofiska manuskripten där begreppet alienation används görs detta i en förklaring till hur privategendomen uppstod. Marx skriver att nationalekonomin utgår i från privategendom som något naturgivet, han hävdar i kontrast till detta att de rikedomar som fåtalet har i sin ägo är resultatet av ett kollektivt arbete. Att resultatet av människors arbete inte tillhör de som arbetar utan tillfaller någon annan som privategendom beror på maktförhållanden som innebär att människan är alienerad i produktionen. ”Arbetaren känner sig” … ”som sig själv först utanför sitt arbete, och i arbetet känner han sig som om han vore utanför sig själv”, skriver Marx i manuskripten och fortsätter: ”Han är hemma när han inte arbetar och när han arbetar är han icke hemma.” … ” Att det är något främmande framgår tydligast där av att så snart icke något tvång föreligger – av fysiskt eller annat slag – så skyr arbetaren sitt arbete som pesten.”

Enligt Marx hör alltså ekonomin oupplösligt samman med människors situation och villkor inte bara genom att den kan vara mer eller mindre produktiv eller genom att resultaten kan fördelas på olika sätt utan direkt i själva produktionsprocessen. Kapitalismens effektivitetsproblem är på samma gång människans alienationsproblem.

I de Ekonomisk-filosofiska manuskripten fördjupar sig Marx vidare i hur främlingskapet påverkar människans förhållande till sig själv och kulturen. Han skriver bland annat att människan alieneras från sitt artväsen. Marx menar att människan precis som andra djur lever i och av naturen, men det som skiljer ut människan från andra djur är att vi inte bara direkt lever av vad naturen ger utan att vi skapar ett samhälle och en kultur i vilken vi omvandlar naturen. Vi utvinner mineraler ur bergen, bygger städer och samhällen, skolor, teatrar kommunikationer och vi har ett mycket utvecklat språk. Allt detta förutsätter ett socialt samspel. Marx beskriver det som att människan existerar dubbelt. Dels som sig själv och dels i sin skapelse, i den kultur och det samhälle vi skapar som är en spegel av oss själva. Det är detta som Marx här menar är människans artväsen – att vi är kultur- och samhällsskapare och att vi i grunden är sociala varelser. Detta innebär att när människan förlorat kontrollen över utvecklingen, över sin skapelse så förlorar hon samtidigt kontrollen över sig själv – sitt väsen. Marx skriver att alienationen förvandlar människans fördel i förhållande till djuren till hennes nackdel.

Marknadens alienation

I första bandet av Kapitalet återkommer Marx till främlingskapet i samhället men på ett delvis annorlunda sätt. Han använder nu inte termen alienation. Utgångspunkten i Kapitalet är att förklara kapitalismens lagar. Han börjar med en analys av ”varan” som ett samhälleligt fenomen. Han talar här om varufetischism, att varan besitter en mystisk förmåga eftersom den har två olika värden. Att ting har praktiskt värde för människor är inte konstigt, vi tillverkar till exempel stolar för att de är bekvämt att sitta på – detta är vad Marx kallar tinget bruksvärde. Men när tingen blir varor får de också ett bytesvärde som innebär att de värderas och kan bytas mot andra mycket skilda ting på en marknad. Det är bytesvärdet som Marx menar ger varan sin mystiska förmåga. På marknaden möts inte människor som människor utan som förmedlare av varor i styrka av bytesvärdet. Så här skriver Marx i Kapitalets första band:

”För att människorna ömsesidigt skall kunna skilja sig från tingen, behöver de endast stillatigande erkänna varandra som privatägare av tingen. Just därvidlag förhåller de sig till varandra som av varandra oberoende personer. Ett sådant tillstånd av ömsesidigt främlingskap råder dock inte bland medlemmar i ett primitivt samhälle, det må ha formen av en patriarkalisk familj, en gammalindisk by, en inka-stat etc. Varubytet börjar, där det primitiva samhället slutar, vid denna punkt, då kontakterna med det främmande samhällen eller medlemmar av främmande samhällen börjar. Men så snart föremålen väl blivit varor i samhällets relationer utåt, blir de det också genom återverkan i det inre samhällslivet.”

Marx beskriver hur främlingskapet genom historien blivit allt djupare i takt med att marknadsrelationerna blivit mer dominerande så att människan i och med kapitalismen själv förvandlas till en vara på arbetsmarknaden. Han skriver om hur de kommersiella relationerna blir allt mer dominerande och letar sig in i alla delar av människans liv.

Att forma eller formas

Marx teorier om människans främlingskap ska ses i relation till hans övriga tankegångar. Grundläggande för Marx var den historiematerialistiska synen. Individens alienation i sin skapande verksamhet hänger samman med en klassuppsplittring av samhället. Vi formas utifrån vår plats i den sociala ordningen, vilket ger oss skilda horisonter och intressen – klasstillhörighet. Detta skapar en grundläggande motsättning och ger en dynamik som driver samhället framåt – klasskamp. Att människor står i konflikt med varandra innebär att samhället står i konflikt med sig själv vilket skapar hinder för utvecklingen av produktionen som ibland inte är särskilt tydliga, men som i ökande grad med produktivkrafternas utveckling blir allt mer svårövervinneliga. Under de motsättningar som byggs upp i samhället representerar skilda klasserna olika behov inom ekonomin. Under kapitalismen utgör motsättningen mellan individers vinstintresse och de mångas deltagande, samarbete och beroende i stora företag och på en global marknad ett grundläggande hinder för utvecklingen. Det skapar kriser och ineffektivitet och leder fram till kamp och revolutioner.

Utan teorierna om främlingskapet är människan i ett historiematerialistiskt perspektiv ett rö för den ekonomiska utvecklingens vind. Det är mycket en sådan tolkning som utgör kärnan i konflikten om den yngre och den äldre Marx. Den deterministiska verklighetssynen med en maktlös mänsklighet passar för ledningen i en byråkratiserad arbetarrörelse. Då kan ledarna skylla på att ekonomiska förhållanden omöjliggör det som folk önskar och synen att människan är hjälplös för ekonomins behov motiverar en mäktig upplyst ledning.

Kultur, moral, seder och verklighetssyn skiftar mellan olika delar av världen och har sett väldigt olika vid olika tidpunkter i tiden. Men det finns ändå gränser för hur en människa kan omstöpas. Om vi hävdar att människan endast är en reflex av ekonomiska förhållanden så skulle en slav eller en lönearbetare kunna anpassas till ett passivt verktyg för slavägaren eller kapitalisten.

Nu har människan likväl som verktyg vissa förutsättningar för att kunna fungera – en spade går sönder om den belastas för hårt och en motorgräsklippare slutar gå när bensinen är slut. Människor slutar emellertid inte bara att fungera – de kräver sina livsförutsättningar och mer där till. Hur man än vänder och vrider på det så har människan alltså utöver sin formbarhet någon typ av natur eller drivkraft som är gemensam för människor på olika platser och genom olika tider. Frågan är hur vi ska definiera denna. Föreställningar i vänstern om att människans natur bara handla om grundläggande biologiska behov – mat, kläder och fortplaningen – är inte ett arv från Marx utan snarare från behaviorismen som länge dominerade den västerländska vetenskapen.

Marx definierade ”människas väsen” utifrån att hon förverkligar sig själv i samspel med andra och genom kreativ verksamhet. Detta gör att klassamhället drabbar henne inte i första hand för att hon tvingas gå hungrig utan för att det gör henne främmande för andra människor och inför sin egen skapande förmåga. Denna föreställning utgör själva hjärtat i Marx teorier och är, skulle jag tro, drivkraften i hans engagemang. Det handlar inte om en vurm för ekonomins utveckling i största allmänhet – Marx visar i sina teorier hur ekonomins utveckling förutsätter människans frigörelse vilket är det verkliga målet.

Det finns i dag mängder av forskning som ger Marx rätt i frågan om vad som är grundläggande för oss människor. Betydelsen av mänsklig kontakt och samvaror har till exempel visat sig i hur barnhemsbarn som saknat mänsklig närhet, men i övrigt fått sina materiella behov tillgodosedda, tynat bort och dött. Likväl råder stor samstämmighet kring betydelsen av att vi är aktiva och kreativa för vårt välbefinnande och för vår självkänsla

Del 3: Främlingskap, dominans och motstånd

Jag vill hävda att Marx teorier om alienation relaterat till hans resonemang om människans väsen har mycket att säga om problemen i världen i dag likväl som den pekar mot möjligheter till en samling för förändring. Men vi kan inte bara tala svepande om alienation, utan vi behöver utgå ifrån moderna förhållanden och vara konkreta. Vilken typ av alienation, i vilket sammanhang?

Alienation möter alienation

Jag har tidigare beskrivit hur Marx dels skriver om främlingskap i underordnande förtryckande relationer och dels i ömsesidiga marknadsrelationer. Å ena sidan blir vi kollektivt underordnade som del av en förtryckt klass å andra sidan leder marknadsrelationerna till ett horisontellt ömsesidigt främlingskap som i form av individuella kommersiella relationer splittrar oss från gemenskap. Båda dimensionerna beskriver Marx i kontrast till människors ursprungliga gemenskap, hur dagens förhållanden är resultatet av en historisk process.

Dessa båda former av främlingskap kan vi varken se som varandras motsatts eller varandras förutsättning. Under inkariket som Marx hänvisar till, i Kapitalet, var folk underkastade ett våldsamt förtryck men utbytet inom detta stora imperium skedde utan pengar eller handel, samtidigt finns det arkeologiskt material som visar på en utbredd handel mellan jämlika stenålderssamhällen som går många tusen år tillbaka i tiden.

På vägen mot att lönearbetet blev dominerande i ekonomin ställdes de olika formerna av alienation emot varandra. I kollektiva samhällen som ändå är klassamhällen blir gemenskapen ett fängelse av intern kontroll och beroende. Marknadsrelationernas utbredning möjliggör då en väg ut för människor – tillväxten av den horisontella alienationen undergräver då den vertikala alienationens styrka. På så vis har kapitalismens framväxt inneburit en revolution av individuell frihet. Men själva klassordningen upphör inte utan etableras på ny grund så att de båda formerna av alienation förutsätter varandra. Klassförtrycket baseras då nämligen på att människor säljer sin arbetsförmåga till ägarna av företagen.

Individens frihet har därför en bedrövlig baksida. I boken Kärlekens konst analyserar Eric Fromm hur alienationen skapar problem för moderna människor att bygga goda och varaktiga kärleks- och vänskapsrelationen. Många hävdar att Sverige är det land i världen där moderniseringen gått längst vilket ger förklaring till att vi också ligger högt i statistiken över ensamhet, psykisk ohälsa och självmord. Å andra sidan är Sverige ett relativt jämlikt land vilket innebär att den vertikala alienationen mellan chefer och anställda, mellan makthavare och medborgare inte är lika brutal som på andra håll.

Det kan hävdas att Marx beskrivning av vår underordning på arbetet, om att ”arbetaren skyr arbete som pesten” är en överdriven bild som inte längre är relevant. På arbetet får vi också uttryck för vår kreativitet, mycket av vårt sociala umgänge har vi på arbetsplatserna, arbetet är också kopplat till en stolthet och känslan av att göra nytta. Men denna räcka värden är nu inte gåvor från den rådande samhällsordningen – utan från själva livsvillkoren på jorden. Så har det varit i alla samhällssystem. Detta potentiellt goda fördärvas genom underordningen vilket jag tror främst ligger bakom det missnöje på arbetsplatserna som jag inledningsvis beskrev som bakgrund till att kamp blossar upp oavsett om vi lider materiell nöd eller inte.

Människans väsen som del av lösningen

Vi behöver ta död på en seglivad myt om att demokrati var något som upplysta filosofer i Aten uppfann, att historien fram till dess präglades av våld och barbari. Även om Marx inte hade många hårda fakta bakom sina resonemang i Grundrisse om människans ursprung i en jämlik gemenskap så ger arkeologin honom rätt i dag. Vetenskapen är så gott som enig om att människan fram till för runt 5000 år sedan levde i kollektiva och jämlika samhällen. Myten handlar inte bara om hur det en gång var utan avspeglar sig i föreställningar om människan i dag där det anses att människor utan en högre kontroll och ordning spårar ur i barbari.

Denna föreställning tycker jag att man kan se i två problematiska former i vänstern. Den ena är att en stark stat behövs för att organisera välfärd och solidariska relationer, den andra är att socialismen växer ur den ekonomiska utvecklingen. I det första fallet är det den upplyste arbetarledaren som arbetarklassen ska underkasta sig i det senare den ekonomiska utvecklingens förfinande krafter.

I själva verket så behåller människan en potential till kreativitet och samverkan trots den kapitalistiska kulturens påverkan i riktning mot egoism och konsumism. På fritiden bryter människor alienationen genom att bygga ömsesidiga relationer och uttrycka sig fritt i dans, i matlagning och i trädgårdsarbete. Kamp är inte bara ett verktyg för att nå något vi inte har utan innebär i sig också ett förverkligande av vår kollektiva och kreativa natur.

Visst är det viktigt med ekonomisk utveckling. Ur konkurensen och handel utvecklas teknik, människor knyts samman och samarbete förfinas i produktionen. Men ekonomins utveckling skapar också en ökad alienation vilket innebär att även om människor samlas i stora städer så isoleras vi från varandra i slutna lägenheter. Dessutom innebär det att vi fjärmas från våra kreativa förmågor. Även om pengar investeras i produktionens utveckling så kan inte kreativitet frambesvärjas hur som helst i hierarkiska relationer. Därför är det i många fall inte genom kapitalistisk utveckling utan i avsaknad av den som kunskap, kultur och teknik utvecklas.

Internet har erbjudit en arena där gemenskapen och kreativiteten kunnat explodera. Befriat från vinstintressen och förtryckande kontroll möts människor över hela världen virtuellt, de delar kultur och idéer och skapar filmer och utvecklar programvara.

En av de allra mest dominerande internationella kulturella yttringarna hiphop – som i dag är en mångmiljard industri – uppstod i de fattiga Bronx just som ekonomin där fullständigt kollapsade och i princip alla samhällsservice upphörde. Dans, graffiti, rap och djkonst blomstrade fram till att pengarna började strömma till då kapitalet förstod att här fanns pengar att tjäna. Fortfarande i sin mycket kommersialiserade form är hiphop fullständigt beroende av nya impulser från gatan för att leva vidare.

Mitt i dagens splittring, passivitet och alienation spirar andra relationer som präglas av kreativitet och gemenskap. Detta antyder att en annan värld är möjlig.

Kamp mot främlingskap är kärnan

I stället för att förändra de förtryckande relationerna har stalinistiska och socialdemokratiska ledare satsat på en ekonomisk utveckling som ska tillgodose medborgarnas ekonomiska behov. De har byggt allt mer kontrollerande passiviserande relationer genom den starka staten. I kontrast till detta behöver en dagens vänster sätta förändringen av relationerna främst.

Jag vill konkretisera vad detta innebär i den högst aktuella frågan om vinster i välfärden. Alternativen i debatten formuleras utifrån vad som är mest effektivt. Är det genom de impulser som näringslivet kan bidra med och den sporre som möjligheten till vinst erbjuder, eller är det genom att alla skattemedel verkligen använts till löner och material i verksamheten? Oavsett hur människor ställer sig i dessa frågor, oavsett om människor är vänster eller höger finns det idag en stor majoritet av befolkningen som är emot vinster i välfärden. Jag tror inte att de stödjer denna linje i första hand utifrån effektivitetsaspekten utan utifrån att de motsätter sig att de själva, deras barn, eller föräldrar ska hamna i beroende i en organisation där kommersiella intressen får prägla det mänskliga mötet. Frågan om alienation är kärnan.

Välfärden har byggts upp utifrån föreställningar om att staten vet bättre än folket. En liten grupp experter har centralplanerat våra liv. Det har skapat en apparat som människor inte kan identifiera sig med utan känner sig underdånig inför. Människors missnöje med byråkrati och ineffektivitet har används av högern för att genomföra ett systemskifte. Men det vi i själva verket väljer mellan är två olika former av alienation.

En vänster som kan företräda ett verkligt alternativ måste sätta fokus på att bekämpa alienationen som sådan. Detta kan inte vara en experternas, eller partiledningen, eller statens gåva till folket utan kan bara växa ur människors egen makt och ur avsaknaden av en övermakt. Det offentliga ägandet möjliggör en människors frigörelse från vinstintresset i verksamheten men för att frigöra människors kreativitet behöver den kontrolleras underifrån av de berörda själva.

Detta är en bild av vad som behövs i hela samhället för att hela vår krisdrabbade värld. Genom att fokusera på frågan om alienation blir det socialistiska alternativet inte något som bara berör de fattiga och arbetarklassen utan hela mänskligheten. Samtidigt upplöses motsättningen mellan människans framsteg och naturens behov. Avskaffandet av alienerande relationer är en reform som inte kostar något. Själva kärnan i miljöproblematiken handlar inte om pengar eller resurser. Precis som att grundproblemet i klassamhället är relationellt är grundproblemet i miljöförstöringen relationell. Att bryta främlingskapet mellan människor hänger samman med att bryta människans främlingskap till naturen.

Egil Karlow

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: