Postmodernism och samhällsförändring

8 Apr

 På ondag 11 april arrangerar Socialisten ett möte i Stockholm på tema Postmodernism och samhällsförändring. Vi börjar klockan 18.00 och håller till på Gotlandsgatan 72. Mer information finns i eventet för arrangemanget på facebook.

Diskussionen kommer inledas av Jenny Petré som intresserat sig för ämnet, är utbildad bildlärare och arbetar på förskola. Här följer Jennys text som ger en bakgrund och väcker tankar inför mötet.  

1.1 – Inledning: Konst – Socialism/samhällsutveckling

Texten ”Existentialismen är en socialism” av Jean-Paul Sartre väckte för mig tanken om hur man (åtminstone i teorin) kan förena en slags individualism med ett socialistiskt tänk. Det var drygt 10 år sen och jag läste idéhistoria på fristående basis i Lund.

Den här gången väcktes diskussionen på nytt i ett samtal med min käre far då jag hävdade att hans sätt att resonera var typiskt modernistiskt och att det kanske krävde ett postmodernt tänk för att lösa vänsterns kris… Pappa undrade vad jag egentligen menade och på detta följde en sms-växling som blev allt mer svart/vit. Jag kände mig frustrerad för att det kändes som att min intellektuella och nästan alltid nytänkande pappa (som ofta för andra öppnar för nya idéer) inte förstod! Vad var det som var så svårt att förstå? tänkte jag och grubblade vidare… Jag öppnade en tråd på facebook dit jag bjöd in olika personer i min bekantskap att delta med sina synpunkter. Jag skrev såhär:

”… Min ståndpunkt är att vi lever i den postmoderna eran och att den moderna eran är lämnad för länge sen. Inom konstens värld är det ju så. Min definition av postmodernismen är, enkelt uttryckt, en föreställning om att flera sanningar kan leva vid sidan av varandra, medan inom ramen för modernismen finns det bara utrymme för en sanning i taget. Enkelt uttryckt alltså.

Därpå följde en växling av tankar och idéer som var på ett ganska högt akademiskt/filosofiskt plan.

1.2 Grundfrågeställningen rör:

1) På vilket sätt kan ett modernt tankesätt påverka samhällsutvecklingen? Vilka möjliga förändringsvägar/hinder finns?

2) På vilket sätt kan ett postmodernt tänk påverka samhällsutvecklingen och verka som en kraft för utveckling, samt i vilka fall kan den verka som en hindrande kraft?

Egil skriver i inledningen till seminariet att…”Postmodernism innebär en radikal kritik av tidigare vedertagna sanningar och förhållningssätt. Den ställer frågor om vilka vi människor är, vad som är verkligt och vad kunskap är. Den kan kritiseras för att splittra upp verkligheten och föra fram ett individuellt perspektiv där gemensam förändring är omöjlig. Den kan också sägas kunna bidra med nya former för gemenskap och nya sätt att förändra utan dogmatismens och likriktningens förlamning. ”  Egil sätter fingret på något viktigt.

Den postmoderna idériktningen deklarerar gärna att ”modernismen är död”, och detta är kanske extra tydligt inom konsten då modernismen strävat efter att fullfölja ett manifest, en sanning, medan det postmoderna ifrågasätter det sättet att se på konsten.

3) Behöver de båda tänken utesluta varandra eller går de att kombinera på ett konstruktivt sätt?!

Min utgångspunkt i diskussionen med min pappa är att jag tycker att vänstern emellanåt är väl dogmatisk. Detta mot bakgrund av t ex erfarenheter av göteborgskravallerna och det mediala efterspel som följde som enligt mitt sätt att se låste fast denna dogmatism ännu mer.

4) Kan postmodernismen hjälpa oss att på ett konstruktivt sätt lösa upp denna dogmatism?! Å andra sidan, kämpar vi för mycket kanske postmodernismen gör denna strävan för fragmentarisk…

Nedan följer en kort genomgång av vad modernismen resp postmodernismen är och kan vara, båda har sin utgångspunkt i en konstriktning som är tidstypisk och samtidigt kopplad till samhället på ett påtagligt sätt.

Utgångspunkten för genomgången är kopplingen mellan konst och politik, vilket är en tråd som intresserar mig mycket! Ger exempel på kopplingar mellan modernism och postmodernism så långt jag förmår. (Tänkte att vi skulle hjälpas åt med resten på onsdag när vi ses!)

2 – Genomgång av vad modernism är och kan vara – Exempel – Futurism/rysk avantgardism – politisk konst 20-30-tal

Namnlös Namnlös

Futurismen har sin bas i fascismen som politisk ideologi och är intresserad av att beskriva det moderna samhället genom ljud, ljus och rörelse. Inspireras av den nyupptäckta röntgenstrålen och Einsteins relativitetsteori. Bilderna som skapades i futurismens tecken beskriver med färg och form rörelse och energi, kan påminna om den rörelseoskärpa man kan åstadkomma med en systemkamera och lång slutartid.

torn torn2

”Tatlins torn eller Monument för den tredje internationalen var en tänkt monumentalbyggnad skapad av den ryske konstnären och arkitekten Vladimir Tatlin, som aldrig realiserades. Den var planerad av byggas i Petrograd (nuvarande St. Petersburg) och fungera som huvudkontor och monument åt Komintern (den tredje internationalen) men på grund av den ekonomiska krisen efter Oktoberrevolutionen 1917 blev monumentet aldrig realiserat.” (Wikipedia, sökning ’Tatlins Torn’, sö den 7 april 2013)

Modernismen utgår ifrån en föreställning om att det finns en sanning och i sin extrema form så ansluter man sig till en lära, ett manifest, som förklarar och hjälper till att formulera lösningar. Vissa beskriver denna form närmast religiös eller sekteristisk. Modernismen har också en tydlig autentencitetssträvan, motsatsen till relativismen som det postmoderna tänket närmar sig. Kopplingen till politik blir dogmatism utan utrymme för flexibilitet. Som i det forna Ryssland/Sovjetunionen vid den här tiden.

Politisk konst/propaganda är konst som vill förändra samhället i någon bestämd riktning. I Ryssland sågs konsten som ett redskap att driva revolutionen framåt innan ryska revolutionen 1917. När Sovjetunionen senare bildades sågs konsten som ett sätt att visa för omvärlden hur bra det här samhället var som skulle byggas, t ex genom Tatlins torn. Däremot förbjöds all annan modern konst som gick i någon annan riktning än staten ville. Dessa konstnärer, som ägnade sig åt annan konst, blev skickade till Sibirien på arbetsläger eller så blev de deporterade, landsförvisade. Politisk konst kan också vara propagandan som användes i Nazityskland, eller Picassos ’Guernica’, som kan ses som en kommentar till bombningen av staden med samma namn i norra Spanien.

Futuristerna tyckte också att samhället behövde förändras och ville att man skulle ‘slänga ut historien’ och skapa något nytt. De skapade en konst som var framåtsträvande och fokuserade på ljud, ljus och rörelse.

3 – Genomgång av vad postmodernism är och kan vara: Dadaism och Popkonst – politiskt konst när det postmoderna tagit vid.

pipa toa

Dadaismen är ett exempel på en konstriktning som har politiska mål med sin verksamhet. Dadaisterna ville förstöra det samhälle som skapat första världskriget. De gjorde det genom att förändra betydelsen av redan existerande föremål, t ex Duchamps ‘pissoar’ (ovan till vänster) eller Magrittes ”Ceci n’est pas une pipe’ (till höger). Denna teknik kallas ready-mades. Dadaismen kan sägas befinna sig i gränslandet mellan modernism och postmodernism. Googla det dadaistiska manifestet och dra dina egna slutsatser! ( Ett exempel finns här: http://www.freemedialibrary.com/index.php/Dada_Manifesto_(1918,_Tristan_Tzara) )

andy

”Popkonsten utmanade den traditionella konstuppfattningen genom att använda sig av den typ av visualitet som förekom inom populärkulturen och som omgav det massproducerade, och förde in detta bildspråk i finkulturen, och ifrågasatte på många sätt just uppdelningen i fin- och populärkultur. En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförflytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt.

Popkonsten i alla dess former fick sitt största uppsving i USA på 1960-talet, där den kom som en reaktion på den abstrakta expressionismen och som ett gensvar på vissa dadaistiska infall.” (wikipedia.se, sökord ’popkonst’ söndagen den 7 april 2013)

Ovan syns en i Andy Warhols kända serie/verk Brillo Box, i folkmun Brilloboxarna, Det ”är ett konstverk från 1964. Konstverket är byggt utifrån förpackningen till Brillo, ett amerikanskt varumärke för tvålull. Det består av trälådor som är vitmålade i akrylfärg med serigrafiskt tryck i blått och rött. Trycket består av logotypen ”Brillo®” med texterna ”New!”, ”Soap pads”, ”With rust register” och ”Shines aluminum fast”. De ursprungliga lådornas dimensioner är 43,5 × 43,5 × 35,6 cm, men senare kopior har gjorts i andra storlekar.” (wikipedia.se, söndagen den 7 april 2013)

Andy Warhol lär ha sagt att ”modernismen är död” i samband med sin konstgärning.[1] Och med det menade han att det modernistiska sättet att tänka på konst inte längre är användbart. Den postmoderna konsten är rakt igenom kontextbaserad, konstverket blir bara relevant i relation till sin kontext, man går till och med så långt att verket bara blir konst i relation till kontexten, så utan att väga in kontexten så blir det inte någon postmodern konst. Enkelt uttryckt. Tankesättet närmar sig relativismen på så vis att utgångspunkten blir ett relativt förhållningssätt. I det moderna sättet att se på konst tittar man på konstnärens autencitet. I den modernistiska konsten blir signaturen avgörande för verkets äkthet och den inbitne konsthandlaren lägger även vikt vid hur tavlan är målad för att ta reda på om den är äkta. Inom postmodernismen är detta inte alls viktigt, utan där är idén och kontexten det centrala. Enligt en modernist kan aldrig en Brillo Box vara ett konstverk, eftersom den är massproducerad. Andy Warhol skulle kunna sagt att det kan det visst, för på inget annat sätt än genom att använda kommersialismens visuella verktyg kan vi börja dialogen mot dessa krafter.

4 – Frågeställningar från inledningen som underlag för diskussion!

1) På vilket sätt kan ett modernt tankesätt påverka samhällsutvecklingen? Vilka möjliga förändringsvägar/hinder finns?

2) På vilket sätt kan ett postmodernt tänk påverka samhällsutvecklingen och verka som en kraft för utveckling, samt i vilka fall kan den verka som en hindrande kraft?

3) Behöver de båda tänken utesluta varandra eller går de att kombinera på ett konstruktivt sätt?!

4) Kan postmodernismen hjälpa oss att på ett konstruktivt sätt lösa upp denna dogmatism?! Å andra sidan, kämpar vi för mycket kanske postmodernismen gör denna strävan för fragmentarisk…

Jenny Petré den 7 april 2013

Om någon är intresserad av att läsa mailkonversationen så följer den här.  

Ser fram emot denna diskussion!

Bilaga 1:

Person 1: – Om postmodernismen innebär att flera sanningar kan existera samtidigt så måste väl en av dessa sanningar kunna vara att vi lever i en modernistisk era…?  Kanske är det en generationsfråga; där yngre generationer upplever tillvaron mer som du beskriver den medan äldre generationer inte gör det?

Jag: – Jag vet, det är den vinkelvolten jag hamnar i och det gör mig frustrerad.  mm.. jag tror att konsten anammat detta tänk tidigare av en anledning! 

Person 1: -Då är egentligen inte din pappas uppfattning en utmaning mot din världsbild. Däremot utmanar du hans!

Jag: – Nä i praktiken inte. Och, ja jag utmanar hans. Men kan ändå inte riktigt kalla mig ‘postmodernist’.. och det vill min pappa gärna göra gällande! För enligt mitt sätt att se så är det i praktiken ett modernistiskt sätt att tänka.

Person 2: Vad var poängen från början? Vad hade hänt om du och din pappa hade tyckt likadant?

Jag: –hihi… nä. Poängen är i grunden att jag försöker förklara vad postmodernism är och pappa argumenterar emot. Jag vill tro att jag kan få honom att förstå och att det finns något bra med det, men lyckas inte. Jag vet inte om problemet är att jag missat ngn central del av postmodernismen?

Person 2: Kul! Låt honom fortsätta ignorera postmodernismen! Eller tror du postmoderna teorier skulle göra honom lyckligare?

Jag: Det låter snällt mot honom. Vet inget som jag i grunden tycker är bra med postmodernismen ur ett hälsoperspektiv (gör bara håren gråare och människor som förstår otrevliga mot människor som inte förstår) Däremot vill jag bestämt hävda att det postmoderna tänkandet kan bidra till en lösning för det mångkulturella samhället.  Och om ingen förstår vad det betyder så blir det svårt att använda argumentet.

Person 3: Är det inte snarare så att postmodernisten ifrågasätter själva iden med sanning än att postmodernismen tillåter flera sanningar. Typ att säga att det bara finns en sanning är inte enligt en postmodernist falskt ( eftersom falskt existerar lika lite som sant) utan snarare irrelevant. Synen på autencitet och därigenom också synen på maktrelationer är skilda från ett tankesystem som är mer inställt på autencitetssträvan. Men att hävda att modernismen är död och lämnat över till postmodernismen är nog att utesluta en del.

Jag: Tack för ditt inlägg, person 3! Visste att jag kunde lita på dig…

Enligt wikipedia så är postmodernismen ett begrepp som ‘inte ännu funnit sin definition’. Och då kände jag att det inte är konstigt att jag hamnar i en vinkelvolt. På Konstfack blev jag nog hjärntvättad med att modernismen var död, vilket provocerade många däribland även mig. Inom konsten skulle man kunna hävda att så är fallet och förpassa alla autentiska verk till hötorgskonsten.. bättre är nog att landa i att postmodernismen är just en reaktion på modernismen, inte ett paradigmskifte som jag själv antyder. Och en fråga om autencitet i första hand.

Vi närmar oss en definition, gott folk, vi närmar oss en definition.

/morgonfilosofen på åsen

Person 4: Hej! Jag var på en föreläsning i filosofi, där en professor gått igenom postmodernismens alla idéer. Hans slutsats var att samtliga idéer redan representerats tidigare i i filosofin historia.

När det gäller vetenskapsteori tänker jag att det gäller att hitta en medelväg mellan dogmatism (”Bara en ståndpunkt är korrekt”) och relativism (”Alla ståndpunkter är lika korrekta”). Postmodernismen lutar, som jag fattar det hela, mera åt relativismen, Jag har ganska stora problem med den eftersom det blir logiska motsägelser. Jag har mindre problem med dogmatismen om jag måste välja.

Inom konsten är det väl fritt fram att beskriva olika sätt att uttrycka konst med vilka ord som helst? Konst är ju inte sann och falsk som logiska eller matematiska uttryck. Inte heller är konsten empiriskt grundad eller sannolik som fysikaliska eller psykologiska observerade mönster.

/Kvällsfilosofen i Älvsjön


[1]                     Exakt årtal vet jag inte med säkerhet. Kanske någon har lust att googla en säker källa?

Annonser

3 svar to “Postmodernism och samhällsförändring”

  1. Jonathan Clyne 8 april, 2013 den 12:37 #

    Visst finns det flera sanningar, men finns det också flera världar? Det tycker jag är den avgörande frågan. Det vill säga: Personer kan se och bemöta världen på olika sätt (det finns en styrka i att ta tillvara de olika sätt), men det gör inte att världen i sig förändras för att man ser på den på olika sätt.

  2. Erik A 9 april, 2013 den 21:38 #

    Verkligen imponerande! Kan tyvärr inte delta, då jag måste förbereda mig för att åka och prata om Venezuela i Uppsala på torsdag. Men tänkte tycka till lite skriftligen…så kan ni kanske läsa upp det på mötet som ett inlägg från mig?

    Jag tycker att man ska ha en prövande hållning, men samtidigt hålla fast vid en strävan efter att försöka komma närmare ”sanningen”, eller i alla fall vad man anser är konstaterbara fakta, vilka som är mest relevanta fakta och perspektiv på en viss frågeställning.

    Och jag är övertygad om att den dialektiska materialismen är en viktig del av en grundläggande förståelse av verkligheten i sin föränderlighet. Det innebär bl.a. att tankesystem är förankrade i produktionsförhållanden och förändringar i dessa – inte mekaniskt och enbart i en riktning, utan genom ett samspel.

    Om man ska försöka omsätta idéer kan man inte heller ignorera materiella faktorer såsom exempelvis klimatet, vålds/tvångsmakt, storbolagsmediernas makt, de sociala mediernas funktionssätt osv. I allt detta hänger det tankemässiga och materiella tätt samman.

    Som jag ser det är en central del av vetenskapen en ständig strävan efter att försöka förstå verkligheten. Det är något som görs i samspel mellan studenter, forskare och bör också innefatta allmänheten. Att man på alla nivåer på universiteten har kollektiva former för utvärdering av enskilda eller grupper av forskares vetenskapliga undersökningar bygger på en utgångspunkt att det går att försöka nå fram till om inte sanningen så i alla fall vad som mest korrekt och relevant speglar verkligheten.

    Om jag ska vara konkret tycker jag att det är viktigt att man inte tar postmodernt tänkande i extrem form som intäkt för att utifrån fixa teorier kunna hävda vad som helst om verkligheten. Det behövs en verklig prövning gentemot ”verkligheten”, ett noggrant och tydligt redovisat vetenskaplig arbetssätt.

    Poängen med att tydligt uttrycka vad man ska göra i sin undersökning/forskning, vilka utgångspunkter man har, och att ha tydliga hänvisningar till källmaterial/litteratur är att underlätta den kollektiva utvärderingsprocessen, som syftar till att försöka att resonera om vad som är den mest rimliga bilden av fenomen i verkligheten. Denna gemensamma strävan efter att greppa verkligheten är i min mening värd att slå vakt om.

    Postmodernism är som Jennys material reflekterar ett mångtydigt begrepp. Dels är det en väldigt stor och brokig tankeströmning, där de flesta givetvis inte alls fullt ut insisterar på att det inte finns någon verklighet eller sanning alls. I dess bästa varianter kan den med sin kritiska läggning och ideologianalys samspela väl med marxism och dialektisk materialism.

    Den enklaste vägen är att dra några av dess påståenden till deras yttersta och absurda slutsatser. Det mest givande är dock att konkretisera diskussionen och ta intryck av de positiva saker som kan berika. Jag är övertygad om att ni kommer att ta er an diskussionen i den andan.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Jag är nitton år. Jag vill inte arbeta? | Emma i skrubben - 11 april, 2013

    […] av det jag skriver är skrivet i sten och jag ska som skribenten bakom detta sista citat nog tycker att jag ska göra, nämligen fundera vidare på det mångkulturella samhället och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: