Krisen i Ung Vänster

1 Jun

Fredag 28 mars krävde förtroendevalda från åtta Ung Vänster-distrikt att förbundet ska inkalla en extrakongress. Undertecknarna av debattartikeln i tidningen Arbetaren inkluderade bl.a. de åtta distriktens ordföranden, som förklarade att de inte har förtroende för förbundsstyrelsen. De ger en bild av ett förbund med fallande medlemssiffror och maktkoncentration, där kritiska röster tystas.

Vi publicerar här Erik Anderssons inlägg ifrån bloggen Vad bör göras. Artikeln tar upp kritiken mot ledningen i Ung Vänster och försöker visa vägen framåt till ett brett och radikalt förbund.

En fråga som tagits upp är som sagt Ung Vänsters medlemsantal. Kritikerna menar att förbundets medlemstillströmning är alldeles för dålig och beskriver situationen som krisartad, medan andra hänvisar till gradvis ökande medlemssiffror och menar att valrörelsen är en möjlighet att ta fler steg framåt. Förmodligen har båda beskrivningarna mycket sanning i sig. Medlemsantalet och aktiviteten i förbundet kan säkert ha ökat sedan den djupaste botten något år efter den förödande extrakongressen 2004. Med tanke på Vänsterpartiets framgångar och radikaliseringen av opinionen inför valet i höst är förutsättningarna bra för att ta rejäla kliv framåt. Tusentals ungdomar borde vara inom räckhåll att dras in i politisk kamp av Ung Vänster. Vi har också sett en gryende antifascistisk folkrörelse och en brokig feministisk rörelse med stark livskraft.

Ur det perspektivet är frustrationen förståelig och rentav hälsosam – det tyder på en ovilja att nöja sig med att puttra på längs gamla hjulspår och hurra över marginella framsteg. Själv drömmer jag mig gärna tillbaka till mina första år i förbundet (2002-2004), innan den extremt destruktiva extrakongressen. I mitt eget distrikt, Storstockholm, hade vi 99 ombud och tiotals suppleanter på årskonferenserna. När jag gjort överslagsräkningar har jag kommit fram till att vi bör ha varit ungefär 200 aktiva i distriktet på den tiden.

Samtidigt är det värt att påminna sig om att det var den modellen som, trots alla sina styrkor, ledde fram till extrakongressen. Den modellen byggde bl.a. på strävan efter en väldigt hårddragen centralism och hemlighållande av motsättningar inom ledningen som bidrog till informella maktstrukturer och förvandlade förbundet till en tryckkokare tom till slut exploderade. Om vi inte drar lärdomarna av dåtidens konflikter riskerar vi att göra nästa eller nästnästa generation av förbundsaktivister en björntjänst.

I den framtida framgångsyrans stund riskerar de att få sina drömmar krossade, och se sitt arbete närmast tillintetgöras. Oron för att scenariot ska återupprepas är förståeligt, och vi ska visa omsorg om förbundet. Men frågan är vad det innebär i den konkreta situationen. Det finns situationer där försiktighet är en dygd, men också ögonblick då djärvhet är nödvändigt.

Själv är jag osäker på om en extrakongress är lösningen. Det är svårt att utifrån avgöra hur allvarlig situationen är, och vad som skulle hända om det inte blir en extrakongress. Hur som helst råder det ingen tvekan om att det är en allvarlig kris, som inte kan lösas med organisatoriska åtgärder. Själva det faktum att en så stor del av förbundet kräver såhär drastiska åtgärder och uttrycker misstroende gentemot förbundsstyrelsen är ett tecken på att det behövs en djupgående och framåtsyftande diskussion om vägen framåt för förbundet. Diskussionen måste gå från liknöjdhet respektive upprördhet till framåtsyftande konkretisering. De första stegen bör tas på rikstinget 18-20 april.

ÅTTA PUNKTER

Jag har sammanställt åtta punkter som jag tror skulle kunna bidra till att förbundet ska kunna ta sig ur krisen och ta stora steg framåt. Det mesta tror jag skulle kunna nås bred enighet om, medan andra saker nog är mer kontroversiella. Ungvänstrare: ta tillfället i akt och konkretisera diskussionen om hur ni vill att förbundet ska arbeta! Det här är några av mina idéer:

1. En inriktning gentemot arbetarungdomen som helhet. Perspektivet bör vara att de radikala ungdomar man organiserar ska få de verktyg som behövs för att bli ledare på sina skolor och arbetsplatser. Folk måste lära sig av erfarenheter och av varandra. Det kräver kreativitet, uppfinningsrikedom och vägledning från kamrater som gjort liknande saker tidigare. På så sätt kan förbundet bli del av något mycket större och de radikala orden omsättas i handling. T.ex. skulle man kunna starta upp antirasistiska elevföreningar, jämställdhetsgrupper och driva ungdomsfackliga frågor. Inställningen att kampens intressen måste gå före snäva organisationsintressen bör präntas in i varje medlem.

2. Ovillkorligt stöd till alla som för en rättfärdig kamp för bättre löner och arbetsvillkor, jämställdhet mellan tjejer och killar eller som står upp mot rasism. Sätt solidaritetsarbete med kämpande arbetare i system – det ger medlemmarna värdefull förståelse av klasskampen. När detvarslas om strejk, anta stöduttalanden. När det är strejk, gå och heja på strejkvakterna och fråga om ni kan hjälpa. Försök alltid att samla största möjliga stöd – anpassa sättet ni arbetar på efter de konkreta situationerna. Tänk själva, fråga folk med erfarenhet, studera hur folk har jobbat genom historien, pröva er fram, utvärdera vad ni gör och dra slutsatser. Sprid gärna erfarenheter vidare! Tjuvhåll inte på nycklar till frigörelsen.

3. Fortsatt satsning på internfeminism och feministiskt självförsvar. Separatistiska fördjupningsstudier i alla distrikt om allt från feminism till marxism, antifascism och internationella frågor. Prioritering av feminismen i det utåtriktade arbetet. Några av de frågor som är särskilt viktiga är bättre löner och tryggare villkor i tjej- och kvinnodominerade branscher som t.ex. vården, omsorgen och handeln. Även krav på satsningar på tjejjourer och ungdomsmottagningar är viktiga krav som berör många tjejer.

4. En flexibel inställning till antifascistiska samarbeten. Erfarenhet visar att yttervänstern spelar en viktig roll i samband med antifascistiska mobiliseringar i de större städerna. Exempelvis grundades Linje 17 av autonoma Förbundet Allt Åt Alla, och den autonoma rörelsen spelade en drivande roll i den gigantiska solidaritetsdemonstrationen i Malmö nyligen. Det innebär inte att vi ska blunda för att krafter från den autonoma rörelsen ibland agerar på ett sätt som är skadligt för kampen, men beröringsskräcken är kontraproduktiv. Istället behöver vi spela en aktiv roll i att påverka den antifascistiska rörelsen i radikal och folklig riktning, och knyta band till positiva krafter inom yttervänstern med liknande ambitioner för antifascismen.

Mycket tyder på att antifascismen tjänar på brokig folklighet snarare än bokstavssoppor eller etablissemangsjippon. I många mindre städer är yttervänstern ett marginellt fenomen, medan det kan vara enklare att samla mycket folk på kort tid genom t.ex. idrottsföreningar, elevråd och liknande. Oavsett sammanhang bör man givetvis försöka att få med sig folkrörelser av alla slag. Mycket lite tyder dock på att deltagande av borgerliga politiker ökar deltagandet. Om man måste välja är det helt klart att föredra att inga politiker talar. Värre saker har hänt!

5. Välfärdsstaten och den svenska modellen har haft en dubbel roll. De var resultat av hård kamp och en unik ekonomisk boom under efterkrigstiden. De gav folk mycket och stärkte arbetarklassen, men stabiliserade kapitalismen och ledde inte fram till socialism. Även om man älskar välfärdsstaten och svenska modellen bör vi konstatera att de var historiska fenomen och att klasskompromissen för länge sedan är uppsagd. Nu lever vi i en tid av kapitalistisk kris, nedskärningar och akut ekologisk kris. Det går inte att rulla tillbaka bandet. Vi måste sätta siktet mot en socialistisk framtid, som vi bara kan nå genom kamp klass mot klass.

6. Det är bra att inte vara eller framstå som del av etablissemanget, men att bli av med den borgerliga regeringen och få en stark vänster i parlamenten är viktigt. Självklart kommer inte en ny regering innebära ett slut på klassamhället och könsmaktsordningen, men det är hur som helst inte aktuellt. Att väcka tusentals ungdomar till organisering för en socialistisk samhällsomvandling är Ung Vänsters viktigaste uppgift i år, men inte heller det kommer leda till några omedelbara lösningar.

En sådan kraft skulle dock kunna bidra till att lyfta den borgerliga regeringens ok från arbetarklassens axlar och, förutsatt att man arbetar utifrån ett revolutionärt perspektiv och rotar sig bland de breda folklagren, kunna utgöra en livsnödvändig påtryckningskraft gentemot en ny regering. Det kräver också en stor studiesatsning för att inviga alla nya medlemmar och erbjuda fortsättningsstudier till de som har varit med ett tag.

7. Deltagande demokrati och öppenhet är tidens melodi. T.ex. Occupyrörelsen, Democracia Real Ya/15m-rörelsen i Spanien eller den mäktiga proteströrelsen i Bosnien-Hercegovina jobbar alla med vidöppna diskussioner och beslutsformer. De frontalkrockar gång på gång med gamla förstockade rörelser som vägrar vakna upp och känna lukten av kaffet. Vi lever i en tid där sociala medier är en självklar del av folks liv. Särskilt bland unga människor är sociala medier något som är bara en knapptryckning bort. En hårdnackad kamp för att hålla diskussioner hemliga och enbart inom vissa ramar kan bara lyckas om man fullständigt isolerar sig från övriga samhället, med sektstämning som följd.

Å andra sidan finns det stora fördelar med att behöva handskas med ”vanliga människor”. Hur ska vi kunna bygga en massrörelse för socialism om våra interna angelägenheter inte tål att se dagens ljus? Nej, ta tillfället i akt och uppgradera förbundet till en version som hör hemma i år 2014! Där principen om ”frihet i diskussion, enhet i handling” blir verklighet genom att folk tillåts att samlas i åsiktsriktningar, liksom i alla framgångsrika vänsterrörelser i Latinamerika. Det är inte förbjudet enligt stadgarna idag, men det vore välgörande att säga det rakt ut.

Släpp den lönlösa kampen mot öppna diskussioner, tillgängliggör alla protokoll för medlemmarna genom ett intranät, och skapa ett välfungerande internforum för förbundet. Alternativet är att medlemmarnas tillgång till information är beroende av vilka kontakter man har, vilket göder informella maktstrukturer. Gör istället all information tillgänglig för alla!

Minska maktkoncentrationen genom att antingen ge distrikten makt över tillsättandet av förbundets valberedning eller begränsa valberedningens makt genom att de nominerade kandidaterna helt enkelt presenteras i alfabetisk ordning på valsedeln. Ingen modell är perfekt och ändringsförslag är välkomna, men den nuvarande modellen med rundgång mellan förbundsstyrelsen och valberedningen är osund. Den måste ersättas, som del av stegen mot deltagande demokrati i förbundet.

8. Vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar, där folk på många håll går till kamp mot systemet och söker efter ett alternativ. Arbetarrörelsen har en hel del att lära sig av de nya proteströrelserna när det gäller öppenhet, deltagande demokrati och massdeltagande. Vi borde kunna bidra med en tydlig vision av en annan, socialistisk, värld fri från kvinnoförtryck och rasism.

Om vi tar bladet från munnen och kräver verklig demokrati i alla delar av samhället, från arbetsplatserna och skolorna till bostadsområdena, kommer vi att få stort genomslag. Det behövs en kraft som inte bara kritiserar diverse sjuka följder av kapitalismen, utan motsätter sig systemet i sig och för fram ett helhetsalternativ. Vänsterpartiet har bjudit in till en bred diskussion om en socialistisk strategi för 2000-talet. Den måste drivas på och ges kött på benen i hela partifamiljen. Ung Vänster behöver spela en drivande roll och bidra med radikala röster i den diskussionen. Det är dags att börja känna en positiv desperation inför tidens oerhörda risker och möjligheter. Vi kan inte längre tuffa på längs gamla hjulspår, knyta näven i fickan och låta tid gå till spillo. Låt oss vara djärva och våga vinna.

Bygg ett folkligt och radikalt förbund för 2000-talet! Kämpa för en 2000-talets socialism!

Erik Andersson,

medlem i Ung Vänster 2002-2013

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: