Släpp sargen och gör Vänsterpartiet till en massrörelse!

22 Okt

I Spanien och Storbritannien har etablissemanget chockats av en ny radikal vänster som tycks vinna mark bortom den logik som samhällsdebatten hittills orienterat sig efter. Mellan det nya gräsrotspartiet Podemos och den radikala pånyttfödelse som bär upp Labours Jeremy Corbyn är det naturligtvis mycket som skiljer – men gemensamt är att vi har att göra med stora proteströrelser mot nedskärningar som knyts in i och omvandlar den parlamentariska samhällssfären. Avgörande har varit att rörelserna präglats av pluralism och demokrati.

Det är nu inte helt korrekt att kalla denna vänster ny. Det handlar snarare om en vänster som hittar tillbaka till sin mest grundläggande kärna som befrielserörelse. När arbetarrörelsen och vänstern glömmer detta för att, inom ramen för en liberal logik, bli säljare av politiska budskap kommer den i längden själv att vara förlorare. Det är genom ett segertåg för den liberala versionen av demokrati – där vi som individer i isolering skapar våra liv genom att välja varor, karriärvägar och partier – som samhällsklyftorna skenar. Mot detta måste vänstern ställa en gemenskap som ger människor styrka att inte bara välja mellan alternativ utan att också skapa sina egna. Problemet är att de kollektivistiska visionerna har svärtats ner av allt från självtillräckliga pamp-fasoner, byråkrati och åsiktsregistrering i folkhemmet till regelrätta blodbad på meningsmotståndare i stalinistiska diktaturer.

Därmed inte sagt att högern skulle sakna pamp-fasoner – men det drabbar dem inte på samma sätt. Tvärt om kan liberalerna omfamna maktkorruption som något oundvikligt – är du missnöjd är det bara att byta parti! Framför allt menar de att den politiska makten ska undermineras av marknaden. För vänstern är en fungerande politisk demokrati helt avgörande. Den behöver utgå från möjligheten att organisera oss själva så att medlemmarna har kontrollen över rörelsen.

En mängd historiska erfarenheter visar att det inte räcker med att ha formella demokratiska strukturer som basorganisationer, kongresser och en vald ledning för att uppnå detta. I praktiken hamnar en stor makt hos dem i toppen – de som sitter med informationen, har tillgång till medlemsregistret, fördelar resurser och som framför allt är avlönade att ha tiden. Många har fått känna på hur svårt det är att driva idéer som går på kant mot ledningens. Detta innebär inte bara ett demokratiskt problem utan också att det blir svårare att kollektivt nå fram till de bästa lösningarna på dagens och framtidens problem.  De partimedlemmar som så önskar måste ha rätt att organisera sig öppet för att driva sina idéer så att diskussionen kan fördjupas till nytta för hela rörelsen.

Exemplen Labour och Podemos visar i praktiken hur jämlikhet, gemenskap, frihet och demokrati stärker varandra. De visar också att detta förutsätter att olika former för organisering tillåts verka inom ramen för samma rörelse.

Vårt parti behöver ta till sig av dessa erfarenheter, men tyvärr ser vi flera exempel på att partiets ledning går i motsatt riktning.  Verkställande Utskottet (VU) har bland annat lagt fram förslag om att inskränka motionsrätten till kongressen och utöka perioderna mellan kongresserna (vilket lyckligtvis röstades ner). Vidare har partisekreterare Etzler avvisat Socialistiska Partiet förfrågan om att bli en del av Vänsterpartiet, om de inte ger upp en egen organisationsstruktur. Nu har också partistyrelsen med en knapp majoritet röstat igenom att definiera Revolution som ett konkurrerande parti och att medlemmar ska tvingas välja vilket ”parti” de vill vara med i. I ett underlag från VU (”Konsten att välja parti”) nämner man även Socialistiska Nätverket som ett konkurrerande parti.

Men Socialistiska Nätverket är ett nätverk som just vägrar att sätta snäva organisationsintressen före politik. Huvudsyftet är att utveckla visionen av och delta i kamp för socialismen. Medlemskap i ett parti är den enskilda medlemmens val. En del är organiserade socialdemokrater, andra vänsterpartister eller oorganiserade. Hur detta nätverk konkurrerar med Vänsterpartiet förstår vi inte.

Vad som framför allt är förödande för Vänsterpartiet är när meningsskiljaktigheter får en lösning i uteslutningar. Uteslutningar innebär att partiet lägger locket på de åsiktsskillnader som är förutsättningen för utvecklandet och fördjupandet av idéerna i komplexa frågor. I stället för ett uppmuntrande och öppet diskussionsklimat sprider sig rädslans tystnad. Detta borgar också för att kritiken i partiet kan komma att ta sig mer slutna och underjordiska uttryck och att åsiktsskillnader uttrycks genom uppslitande och bittra personstrider i det fördolda, där “lojalitet” till individer och grupperingar sätts framför en klargörande diskussion där olika åsikter möts öppet.

I stället för hot om uteslutningar och andra byråkratiska metoder mot kritiker behövs ett ärligt och öppet argumenterande kring exempelvis brister i Revolutions arbetssätt och åsikter. Revolution, och dess internationella organisation International Marxist Tendency (IMT), är en organisation med ett politiskt program som deras medlemmar förväntas vara lojala mot och föra ut i arbetarrörelsen. De ställer dock inte upp i val och arbetar för att Vänsterpartiet ska få fler medlemmar och röster. Vi anser därför att Revolution ska ha rätt att verka i Vänsterpartiet och att de inte är ett konkurrerande parti.

Vår kritik av Revolution/IMT är att deras arbetssätt kan leda till en sekteristisk och sluten inställning till den övriga rörelsen: att man inte är öppen för förändring i diskussion och att man sätter egna organisationsintressen framför hela rörelsens. Några av oss har varit medlemmar i IMT tidigare och lämnat på grund av kritik mot arbetssättet samt interndemokratin: att ledningen kontrollerar informationen, att meningsskiljaktigheter inom ledningen döljs för vanliga medlemmar, att motsättningar ska diskuteras internt och inte öppet, att man nekar medlemmar att organisera sig i åsiktsriktningar vid avvikande åsikter jämfört med ledningen/majoriteten. Ironiskt nog precis den toppstyrda organisation som delar av vår partiledning tycks vilja ha!

IMT och de uteslutningsglada delarna av partiledningen lider alltså av samma auktoritära tradition som vi nu behöver göra upp med – det gör vi inte genom uteslutningar utan genom en öppen och ärlig diskussion som ger medlemmar makt att själva välja väg. Låt oss tillsammans göra partiet till den levande och omvandlande kraft som det har möjlighet att bli!

*Medlemmar ska ha full information och rätt att organisera sig öppet för att förändra Vänsterpartiets politik – bort med korridormyglet!

* Nej till uteslutningshoten mot Revolution och dess medlemmar!

* Släpp in Socialistiska Partiet i Vänsterpartiet!

*Använd informationsteknologin för att underlätta för medlemmar att diskutera fritt med varandra!

*Låt oss välja vår ledning genom val där medlemmarna röstar, bort med slutna uppgörelser innan kongresser!

Erik Andersson, Vänsterpartiet Farsta
Lena Hanno Clyne, Vänsterpartiet Årsta
Martin Lööf, Vänsterpartiet Årsta
Hannes Rolf, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Rickard Rudolfsson Vänsterpartiet Borlänge
Henrik Wolgast, Vänsterpartiet Borlänge
medlemmar i Socialistiska Nätverket
samt
Anton Ek, Vänsterpartiet Falun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: