Vägval för skotska Labour: Corbynism eller Blairism?

10 Sep

 

 

methodetimesprodwebbin1e8d986e-8d9a-11e7-86bd-27eb324693e0

Anas Sarwar och Richard Leonard hoppas båda att bli skotska Labours nye partiledare.

Skotska Labourpartiet ska välja ny partiledare sedan partiledaren Kezia Dugdale nyligen avgått. Det ser ut att bli ett val mellan Richard Leonard från partiets ”hårda vänster” och Anas Sarwar, som tidigare varit vice ordförande för vad man skulle kunna kalla Labours ”hårda höger”, riktningen Progress. Nomineringsperioden inleds 11 september, därefter följer en period av debatter inför partimedlemmar runt om i landet. Själva valet hålls mellan 27 oktober och 17 november, och alla partimedlemmar och registrerade ”supportrar” har en röst var.

Leonard har en lång facklig bakgrund och är medlem i Campaign for Socialism, som förra året slogs samman med Momentum. Tidigare i år vann de 5 av 8 av de platser i skotska Labours partistyrelse som väljs av partiföreningsmedlemmarna (fackföreningarna och andra delar av Labourrörelsen utser övriga partistyrelsen).

De senaste två åren har skotska Labour tagit klara steg vänsterut i sakfrågor, men har slitits mellan att försöka framställa sig som den främsta unionistiska/anti-separatistiska kraften respektive ett Corbyn-inspirerat fokus på klassfrågor och socialistisk politik.

Senast ”den hårda vänstern” förde fram en kandidat till partiledare för skotska Labourpartiet var 2014, ett drygt halvår innan Corbynfenomenet exploderade. Då fick vänsterns kandidat Neil Findlay 35% av rösterna i ett system där fackföreningarna, de direktanslutna partimedlemmarna och parlamentarikerna hade 1/3 av rösterna var. (Han fick 52% bland fackliga, 32% bland de direktanslutna partimedlemmarna och 20% bland parlamentarikerna.)

Skotska Labour har sedan Corbyn slog genom på bred front gått vänsterut både vad gäller sakfrågor, partistyrelseledamöter och valda parlamentariker, men har hämmats av en schizofren identitet och frånvaron av en radikal partiledare och partiledning. Skotska Labour har också genomgått en kris av historiska proportioner och förlorat mycket mark till Scottish National Party (SNP), vilket inneburit att man inte sett samma masstillströmning till partiet som i övriga Storbritannien. Det har gjort det svårare för vänstern att omvandla partiet till en radikal masskraft som kunnat vända sig utåt med en tydlig ”Corbynistisk” profil. Istället har man fått nöja sig med att lite i skymundan flytta fram positionerna inom partiet baserat på en reell men blygsam tillströmning av nya friska krafter till partiet.

I valet tidigare i år backade SNP med 13 procentenheter, medan Tories gick framåt lika mycket, och Labour återhämtade sig något (+2,8%) från det historiska katastrofresultatet 2015, då man bara vann 1 av 59 mandat. Skotska Labourpartiet har fortfarande en väldigt lång väg att vandra. De måste försöka bryta genom konflikten mellan unionism och separatism, som döljer de verkliga klasskiljelinjerna. En ”Corbynista” på partiledarposten skulle vara ett viktigt steg i riktning mot en tydligare identitet för skotska Labourpartiet, som skulle kunna utmana Scottish National Party från vänster och återanknyta till Labours traditionella arbetarklassbas i Skottland.
 
Erik Andersson


Mer information, se:

Richard Leonards Facebook-sida
Campaign for Socialism
Scottish Labour Young Socialists (CfS:s ungdomsgren, som har en mycket stark position inom skotska Labours ungdomsförbund)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: